Att komma dit man vill

Jag har alltid gillat att få som jag vill, och det har jag nästan fått i jobbsammanhang. Det var aldrig något problem för mig att få sommarjobb, och extrajobbat har jag gjort under alla terminer utom två (på högskolan). Som mest kanske jag skickade in två-tre ansökningar. 2008 och 2009 hade jag till och med förmånen att kunna välja mellan två sommaranställningar. Men 2010 fick jag inget jobb.

Fram till nu.

För en månad sedan var jag på intervju och nu sitter jag med fast tjänst. Det tog strax över fyra månader från att jag håvade in resultatet från min sista tenta (och därmed alltså var färdig med min utbildning), fem om man ska räkna från själva tentan. Och jag kom inte ens upp till 100 ansökningar (men det var inte så superlångt ifrån).
Ett av de sista jobben jag sökte stod ut lite mer. Arbetsuppgifterna verkade extra intressanta och jag tänkte själv att den sortens arbete kunde passa mig.

Tänk att de valde ut mig! Förstå att det känns helt galet. Jag har blivit anställd för att jag har satsat på (för mig) rätt utbildning och förmodligen är lite trevlig.

Jag är så stolt!

Att läsa om min karriär är väl roligt?

Det enda jag tänker på är jobb och framtid. Tänk om jag dör imorgon?
Jag förstår att jag behöver slappna av mer. Lite vill jag tro att jag har slappnat av när jag ser tillbaka på det senaste halvåret. Men att bli ofrivilligt ledig är svårt, och inte alls på samma sätt som att få ett planerat sommarlov eller semesterveckor. Sommarlov och semestrar är ju dessutom tidsbegränsade. Detta kan pågå hur länge som helst. Men det kan också få ett abrupt slut - vilket ytterligare är en anledning att njuta desto mer.

Varje vardag då jag inte får ett samtal är en jobbig vardag. Ju längre tid det går, desto mindre är chansen att jobbet jag sökt blir mitt.

Någon sa till mig att det krävs hundra jobbansökningar för att få ett arbete. Samtidigt som jag är trött på att söka jobb, vill jag fortsätta för att nå denna magiska summa. Att komma upp i hundra ansökningar tar ett tag, och gör mig något stressad. Ond cirkel alltså, för mig som vill lära mig att ta det lugnt och bara vara.

Teori eller praktik?

Att bero på det här med jobb känner jag mig riktigt arg idag. Jag har synat jobbannonser. Varje gång jag läser: "Du ska ha utbildning inom... eller motsvarande." blir jag lite glad - för utbildning har jag ju. I nästa mening står det: "Du ska ha erfarenhet av det, det, det, det, det och det.". Flika gärna in ett "flergårig" där också.

Förut kände jag att det var en hopplös situation och jag blev lite nere. Nu är jag bara arg. Jag är riktigt arg. I politiska debatter talas det om unga som ska ut på arbetsmarknaden. Men då är det gymnasieungdomar som står i fokus. Vi med utbildning då? Och så lyssnar man på nyheterna om hur få jobb som Arbetsförmedlingen förmedlar per år. Traineeplatser och praktik är hårdvaluta. Det dyker sällan upp sådana uppdrag, och när det gäller just mitt utbildningsområde har jag inte sett något som sticker ut.

Teoretisk kunskap har jag. Praktisk i den utsträckning att jag forskat i vissa delar, så som i projekt under kurser och exjobb. Hur ska jag få arbetslivserfarenhet inom min utbildnings ramar om ingen vill investera i mig? Jag vet att jag kommer bli världsbäst på mitt jobb, men jag kommer aldrig att bli det om jag inte får börja någonstans.

Jag är övertygad om att i många fall kan en nyutexaminerad göra ett lika bra jobb som någon med mångårig arbetslivserfarenhet. Oavsett jobb krävs alltid någon form av introduktion både för nya och gamla i gamet. Andra fördelar är att vi har färsk kunskap och vill komma ut på arbetsmarknaden, medan våra äldre konkurrenter kanske är påväg ut ur den.

Allting har alltid varit så enkelt

Jag har aldrig haft några problem med jobb och pengar. Så plötsligt blir jag färdig med skolan och tar examen. Då är jag inte längre värd något.

På två månader har jag sökt 25 jobb. Ett av dessa hörde av sig och var en smula intresserade, men idag fick jag mail om "Tack, men nej tack!".

Jobben jag har sökt har varit jobb jag är kvalificerad för. Jag har inte tagit mig något vatten över huvudet. Jag har heller inte sökt jobb som är "för simpla". Helt enkelt; jag har sökt 25 jobb som skulle kunna passa mig och min utbildning. Även några jobb i stil med mina tidigare arbeten.

Det var en månad sedan mitt senaste sökta jobb. Jag fick plötsligt ingen lust.
Ibland vill jag bara ge upp med jobb och fortsätta plugga. Samtidigt känner jag mig klar som student (för nu).

Idag sökte jag ett jobb igen. Jag vill inte påstå att jag känner mig ett dugg självsäker och tror att "det löser sig snart". Men jag hoppas att det gör det. Jag vill tro att det gör det.

Och för guds skull: Hoppas detta är första och sista gången jag är sysslolös!

Min lediga dag

Min lediga dag spenderade jag på jobbet. Blev inringd, så är det ibland. Råkade dock missförstå arbetstiden (upptäckte jag nu i efterhand), till jobbets fördel. Nåja.

På't imorrn igen!

(Hoppas grannarna slutar festa snart så jag kan sova utan öronproppar...)

Low butt

Ska strax kila iväg till jobbet.

Igår råkade jag toucha en gubbe på stjärten.
HAHAHAHAHAHA!

Below zero

Det är förjäkla kallt (minusgrader, enligt SMHI!) och mitt skrivbord står precis under luftventilen. Den går inte att skruva igen mer än vad jag gjort, så ny lösning skall undersökas snarast.

Denna vecka består utav tre härliga arbetsdagar, på totalt en och en halv arbetsdagar rent tidsmässigt. Nu är det upplärning. Nästa vecka hinner jag avverka en jobbdag, och veckan därpå blir det jobb, jobb å jobb (jag får aldrig min klänning klar...). Tur för mig att skolan börjar därefter så att jag kan slappna av.

Att plugga är faktiskt ganska relaxing, upptäckte jag idag.

Arbetstagaren

Idag ramlade följande brev in i min postbox:

1) Kuvert med bilder på mig från Tjejmilen. Hahahaha!
2) Intyg från mitt jobb.

Lite roat tänker jag att det måste ha varit mitt sista sommarjobb, min sista timanställning och framför allt: den sista lönen för mig år 2009. Nåja, jag har ju eventuellt lite ching på gång, men i dagsläget känns det inte som att jag har någon lust med det. Har ju hoppat på ännu en kurs (om jag nu får gå den för -vem som nu bestämmer sådant-).

Nä, jag siktar istället mot mitt blivande jobb. Mitt första jobb och framförallt: RIKTIGA!
Så jag rotar runt på diverse rekryteringssidor, arbetsplatsannonser och företag jag kan komma på.

Future (of at least 40, maybe 50 working years) watch out, 'cause here I come!

Att starta eget

Jag skulle vilja starta eget. Tjäna kosing. Göra vad jag vill.
Lägga ner all min tid på ett projekt. Aldrig vara ledig. Jobba jämt.


Nja. Kanske inte alls ska starta eget. Det är ganska skönt att knappt ha något ansvar och vara lätt uttråkad på jobbet.

Finns det inga tupéer i naturmaterial?



Detta ägnade vi arbetsdagen åt idag - Fråga Bertil.

När man är för lat för att laga lunchlåda

Imorgon ska jag äta äppelris till lunch. Kanske skulle ta och steka ett ägg, och ta med några knäckebröd så jag får lite att knapra på också.

Hur som så vet jag en som kommer att skratta åt min lunch. Min kollega är av den typen att frön är för fåglar, och skrattade gott när jag hade fil till lunch tidigare i veckan (orkade inte laga då heller). Vad ska människan då säga när jag kommer med tomtegröt?!




Dagens arbetsdag

  • Öppna
  • Dricka kaffe
  • Gå kafferundan
  • Shoppa & luncha på Hansa City
  • Kolla på lite jobb inför framtiden, slöglo tv och läsa nättidningar
  • Gå diskrundan
  • Fika
  • Gå hem

JAG GÅR SNART IN I VÄGGEN!!!!




...not!

Ett enkelt klargörande

Då jag skrivit om "första arbetsdagen" två gånger nu (lördag & måndag) tänkte jag reda ut begreppen; i lördags var jobbsommarens första arbetsdag och i måndags betade jag av första dagen på nya jobbet.

Ser förresten fram emot den 25e juli. Jag lever nämligen CSN- och lönlös fram till dess.

Klädkod på arbetsplatsen

Jag ska påbörja min tredje arbetsdag om en timme, och jag har redan stött på problem i mitt dagliga arbete - vad är okej att ha på sig och inte?

Hittills har jag kommit fram till följande:
  • Byxor/kjolar ska sluta vid knähöjd som högst.
  • Blus ser trevligast ut.
Hur jag ska ställa mig till linnen (det blir ju bara varmare och varmare) har jag inte bestämt mig för ännu. Är det okej att strutta runt i linne? Ska jag sluta oroa mig? Med tanke på hur pass avslappnat arbetsplatsen har varit hittills tror jag inte att de är så känsliga, men man kan aldrig så noga veta. Tills vidare fortsätter jag att se trevlig ut; varken för upp- eller nedklädd. Lagom vardagsklädd, utan att vara för "naken".

Jag diggar mitt nya jobb

Arbetsdag 1:
Går frukt- & kafferundan. Dricker kaffe. Läser igenom rutiner. Går diskrundan. Dricker kaffe. Går hem.

Arbetsdag 2:
Öppnar. Dricker kaffe. Går kafferundan. Tittar på "Sjunde himlen". Äter lunch. Dricker kaffe. Löser korsord. Går diskrundan. Dricker te. Går hem.

Imorgon kommer dagen förmodligen att se ut ungefär såhär:
Gå frukt- & kafferundan. Dricka kaffe. Lösa korsord. Äta lunch. Dricka kaffe. Äta en glass. Gå diskrundan. Dricka kaffe. Se Americas Funniest Home Videos (okej, det vet jag ju inte, men kanske). Stänga. Gå hem.

Resten av veckan kommer se ungefär likadan ut som ovanstående dagar. Känner nästan för att döpa om kategorin från "Jobbhelvete" till " 'Jobb' ".

Brev till Gubbjävel

Så var jobbsommar i full gång och den första arbetsdagen avverkad.
Dagens höjdpunkter var:
  • Fartkamera
  • Kisspaus
  • Miniräknare
Miniräknaren känner jag att jag måste dela med mig av. Ett ord: GUBBJÄVEL!
Jag servade en kund, drog fram miniräknaren för att räkna ut summan. Priserna och stora delar av sortimentet är nya och jag har knappt jobbat de senaste nio månaderna. Och nu när jag precis blivit ledig från skolan så är jag lite trött i mitt huvud. Så jag fuskar som sagt gärna med miniräknare.
Gubben, som väntar på sin tur med sitt barnbarn i handen, utbrister då: "Miniräknare? Jasså? Kan du inte räkna i huvudet? Du har inte jobbat i butik. Har man jobbat i butik kan man räkna sådant i huvudet."
Proffs som jag är flinade jag bara och fortsatte att forstätta serva min kund (en trevlig dam). Det var nära att jag sa något i stil med att det var tur för han att jag kan räkna tillräckligt bra för att ge rätt växel i alla fall, men jag tycker inte om att vara spydig mot kunder innan jag är färdig med dem (bättre att passa på när de har betalat och ska gå).

Kanske skulle jag ha sagt att jag är (snart) ingenjör och sysslar därför inte med huvudräkning, utan arbetar hellre med avancerade grafräknare, matlab och annat komplicerat. Därefter slängt ur mig lite matematiska begrepp som linjärt samband, logaritm, asymptot, tredjegradsekvation, cosinus, etc.


Och du, gubbjävel, inte fasen behöver man kunna räkna snabbt i huvudet om man jobbar i butik. Där finns kassaapparater som har koll på skiten. Och för det tredje; kom tillbaks när jag jobbat två-tre dagar till så kan jag rabbla totalsummor i sömmen!


När det sedan var hans tur drog jag fram miniräknaren igen (bara för att jävlas) trots att han bara hade två produkter. Och jag önskade honom inte fortsatt trevlig helg. In his face!

Sommarschemat i handen

Tack arbetsgivare! Detta är förmodligen det bästa sommarjobbschema jag någonsin haft! Förvisso ska jag jobba 10 veckor i streck, men jag är ledig varenda helg, och har bara 6-timmarsdagar. Dessutom har jag bara tio minuter till jobbet (mot 45 min med buss till Kollemålle eller 20-30 min med cykel förra sommarn). Underbart!

Detta känns nästan som att jag fått mitt första jobb. Detta är nämligen första gången:
  • jag kan gå på toaletten utan problem
  • noll krångel med lunch (kanske t o m kan gå hem och äta om jag skulle råkat ha glömt maten hemma!)
  • jag har regelbundna arbetstider
  • slipper jobba på helger
  • och sist men inte minst: jag får ha privata kläder på jobbet!



Ett beslut är taget

Fick tag på chef nr 2 idag. Det gav dock inte så särskilt mycket. Ska träffa honom imorgon. Å andra sidan har jag i princip beslutat mig för att gå på chef nr 1's förslag - det nya jobbet. Fast jag fick inte tag på henne idag (eftersom jag ringde för sent). Det får bli imorgon.

Kan tillägga att chef nr 2 berättade att han inte planerat in mig så mycket i sommar, därav mitt beslut att ta mig till chef nr 1.
Tänk om jag får ha jobbet "runt hörnet" - hur gött vore inte det?!

Heltidsjobb?

My god... Jag blev just erbjuden 1,5 månaders heltidsjobb till sommarn. Yikes! Ska jag ta det?

Time goes by so slowly for those who wait

Sitter i soffan och väntar på att klockan ska gå så jag kan åka till jobbet. Det är det värsta med att börja på eftermiddagen - man kan nästan inte göra något av dagen. Bara vänta på att åka iväg. Fast idag börjar jag åtminstone klockan 12. Vilket å sin sida är dåligt för då "missar" jag TVÅ riktiga mål mat. Lunch & middag.
Missförstå mig inte - jag kommer att ta med mig mackor och bananer att äta och dricka - men jag vill ju ha RIKTIG mat! Kanske slänger i mig något innan jag kör hemifrån, men eftersom jag åt frukost nyss känns det lite onödigt. Måste ju åka om en timme.

Så, jaha. Nu kommer jag sitta här en stund och tycka att allt är segt. Sen kommer klockan att på något magiskt sätt gå skitfort, så jag knappt hinner göra mig färdig och iordning innan jag måste dra.

Ge mig ett vanligt 9-5-jobb tack!

Tidigare inlägg