Datajäveln trasig igen
Får det lov att vara en kundvagn?
CNaS kundvagnar flög upp i trädet...
Lyckosam grodjakt på Norrgård
Tidigt på lördagmorgon (ca 07:30) fick några SPIIKar tag på två grodor på villovägar utanför Norrgårds väggar. Varför de (grodorna) vågat sig ut en sådan tidig morgon är ännu oklart. I sann teknologanda (och för stadens bästa) tillfångatogs naturligtvis grodorna in och fick rep om både händer och grodfötter.
Vad som hände med grodorna sedan förtäljer inte historien. Förmodligen sitter de och trycker intill trädet än...
Sexmästare i trubbel
Och en nödställd huvudfadder
Trädet och grodorna utanför Norrgård
Kärringjävel?
Lilla nolla...
Jag är verkligen nöjd med dag 1! Vilket innebär höga förväntningar inför dag 2...
Tråkigt att det hela slutade som det gjorde ikväll. Visst hade jag kul, men en av våra nollor blev av med sin väska någon gång under kvällen och vi hittade den inte. Men som ni kanske läst i tidigare inlägg är jag inne på räddningsbranchen just nu - save all people! Eller något i den stilen. Han får bo i vårt pluggrum för natten (i värsta lyxbädden!).
Väl mött imorgon. Upp kl 0730. Senast. Eller hur...?
Pasta?
Ska iväg och koka pasta om en stund. Jag har verkligen inte lust. Skulle vilja vara hemma och lata mig en hel dag. Inte göra någonting alls. Det vore skönt! Kanske baka något. Fast då måste jag handla. Nä, inget bak alltså. Bara lat. Läsa en bok? Sticka en halsduk (inte för att jag har varken garn eller stickor)? Sy fast ett märke eller två på overallen...
Just nu har jag fastnat i min stabströja. Den är ruskigt bekväm!
Om pappa, del 4
Av bara farten säger jag ja, och plötsligt inser jag att det eventuellt var plannerat då Pi ursäktade sig för att hon lagat kyckling med Uncle Bens (det sa hon inte, men jag såg att det var det när vi åt) och inte hittat så många filéer så vi får ta fram lite köttbullar också att ha vid sidan av.
Blev kvar i ungefär två timmar. Det var mest de två som pratade, om vädret och jobbgrejer jag inte bryr mig ett dugg om. Jag fick frågor om skolan. Och när jag visade min telefon frågade de lite om den. Sedan talade vi om mitt jobb också, men det var inte långvarigt.
Fast vad vill jag prata om egentligen? Nåja. Kom till sak: vi har inget att prata om. Alla samtalsämnen är uttömda sedan länge och kvar finns bara upprepning och snack om vad som hänt de senaste dagarna. Det är tragiskt.
Fortfarande politiskt korrekt
Som går att läsa i tidigare inlägg är jag numer medlem i ett parti. Misstag. Jag vill inte vara partipolitisk längre. Jag trodde att detta parti motsvarade mina åsikter, och i vissa aspekter är det också så. Vad jag har stora problem med är hur de marknadsför sig själva, särskilt nu när det är val. Jag har problem med "vi är det enda rätta"-attityden.
Det känns lite som om jag gått med i en sekt. Eller blivit religiös.
Finns det någon fördel? Det skulle i så fall vara det sociala - som i stort är den enda fördelen med någonting alls här i livet eftersom man som människa (såvida man inte är enstöring) i viss mån är beroende av social tillhörighet.
Så, jag frågar igen: Finns det någon fördel? Ja. I mina ögon har detta parti ändå lyckats driva igenom vissa förändringar och jag stödjer dessa.
Och en vädjan till alla osäkra: lita aldrig på partiernas budskap förrän du kollat att det stämmer. Det finns tonvis med böcker, expertis och statistik för att rasera och bekräfta deras (ofta mycket överdrivna) påståenden.
Fortfarande politiskt korrekt? Njae. Det verkar nog inte så.
Talking about kitchen.
Läste ett annat inlägg. Köket är någotsånär färdigt nu. Känns bättre. På söndag ska vi ha korridorsmöte. Någon (ny?) har satt upp en till punkt på dagordningen jag skrev. Bra att folk bryr sig. Synd att de inte automatiskt förstod att jag (i min värld) tänkte in just den punkten i en annan. Men detta var långt ifrån självklart, så det var ändå en mycket bra punkt!
Imorgon kommer städfirman, som enligt sedan länge uppsatta lappar skulle kommit vecka 29. You go!
Golvet har de fortfarande inte, och kommer antagligen inte, göra någonting åt. Har vi tur får vi det moppat imorgon. Rita kors i taket om de bonar golvet!
Papper, papper, papper...
Hemma har jag slänger jag papper. I skolan skriver jag ut mer och mer och mer... Min kassörspärm är redan proppad. Blir lätt så. Imorgon ska jag skriva (ut) mer papper.
Tänk om det börjar brinna och alla mina papper försvinner?
Att leva i en byggarbetsplats
Har, under tiden jag bakat, städat iordning lite trots att det inte är mina städdagar. Kände att jag ville. Hade tid över. Borde städa färdigt mitt rum också, men det kommer ta så förbannat lång tid! Har hållt på i flera timmar. Har många timmar kvar. Evighetsprojekt. Måste jag ha så mycket kläder (och annan bråte)? Jag använder ju knappt hälften? Eller?
Visserligen blir man hemmablind, men köket är ganska fint nu. Om man inte tittar på golvet. Jäkla Kalmarhem kan fixa allt - utom vårt golv som VERKLIGEN är sunkigt och i behov av utbyte. Nåja. En av våra spisar är åtminstone äckligt fräsch! Den vill jag laga mat och baka i jämt!
Nya spisen och jag. Forever!
Lingonbröd
Limporna är nu i ugnen och tycks aldrig bli klara. Jag vill sova!
24 minuter kvar...
Åh, så... söt?
Misstänkte det, så jag höll käften. Eller om man ska vara petig: höll fingrarna i styr.
(Anm: Minime är en karaktär i Austin Powers)
Köksproblem
De har byggt om i våra kök hela sommaren. Nytt kök = nya skåp = nya hyllor. Jag har tagit mig en hylla jag gillar. Perfekt! Men...
Igår och i förrgår kom någon och märkte ut hyllor på våning ett och våning tre. Av någon anledning hoppade de över vår våning, vilket betyder att de förmodligen kommer komma hit imorgon. Fan säger jag då - min hylla kommer att tilldelas någon annan! Detta kan jag med säkerhet säga eftersom mitt rumsnummer äro i begynnelsen: rum nr 01 av 13. Eftersom man brukar börja räkna ifrån ett, och oftast börjar uppifrån kommer jag få sämsta hyllan någonsin - den längst upp.
Hur vet jag då detta? Jo, på våning ett och tre har personer med rumsnummer 01 tilldelats hyllan längst upp. Hur kul känns det på en skala?
Varför jag är så upprörd beror på att ifall de hade märkt ut våra hyllor idag eller igår hade vi kunnat pyssla om bland dessa INNAN våra nya grannar anländer. För lyckas jag inte flytta på min nummerlapp (busig) måste jag lösa det på annat sätt. Jag kan inte ha min hylla långt upp. Jag vägrar! I så fall ska jag ha ett helt skåp ovanför spisen.
Förstå min förtvivlan: jag lagar tonvis med mat och bakar som en galning - var ska jag ha alla mina ingredienser om inte i skafferiet? Och i lämplig arbetshöjd?
Kylskåp- och frysproblemet ska vi inte ens tala om...
Tillbaka
Återkommen i Kalmar. De är ännu inte färdiga med vårt kök. SPIIK tycks falla samman (eller är det bara jag som fått för mig att hälften ska sluta?). Jag faller samman. Imorgon ska jag ringa femhundra jobbiga samtal. Imorse hämtade jag tentan istället för att skriva den.
Tillbaka - jodå.
Det enda som fattas är mina grannar. Några gamla, men mest nya. Var är ni?
Melonfrukost
...och utomlands.
Som vanligt...
Nu är allt som vanligt igen.
Nu är allt som vanligt igen.
Nu är allt som vanligt igen.
Nu är allt som vanligt igen.
Nu är allt som vanligt igen.
Nä. Idag genomled jag min sista dag i Kamelboden. Imorgon ska jag vara i Entrébutiken och på lördag i Gobiten. Sedan slutar jag jobba i Kolmården för all framtid. Åtminstone för i år.
På söndag åker jag (förhoppningsvis) hem (till Kalmar alltså). På måndag har jag första omtentan. Och på måndag har jag kuggat höstens första tenta. Har inte pluggat.
Okej. Vid närmare eftertanke: Allt är som vanligt, igen.
Då är musiken klar
Nu åker jag till Stockholm om en timme och till Bulgarien om några till. TJOHO!
Om pappa, del 3
Varför han inte ringer försvarar han med att säga att jag (och Josefin) har en egen telefon och vet hur man gör för att ringa.
Förmodligen tycker vår far bättre om sin "nya" frus barn än oss. Jag har sagt att han gärna får komma och hälsa på mig i Kalmar varpå han frågade varför och sa: Det finns väl inget att göra i Kalmar? Hennes barn åker han gladeligen och hämtar i Malmö mitt i natten, hjälper att flytta samt betalar husrum och mat till dem (de brukar bo där ute).
Det är inte katastrof ifall han slutar ge mig pengar till hyran, jag klarar mig. Dock känns det inte 100% bra att hans föräldraansvar tydligen har sin ände vid Selma Lagerlöf och Carl von Linné.