HURRA!
Jag har fixat min dator --> Jag kan blogga seriöst igen!
YAAAAHOOOOOOOOOO!
Now I'm famous!
Oh!
Nu har jag bara det jobbigaste kvar: fysik (och hela jävla fettokursen Produktutveckling med dess alla delkurser)
Idag är det måndag
Sitter och redigerar en laborationsrapport. Den handlade lite om tryck och jag känner mig så inspirerad till att göra femhundra andra mycket roligare saker. Bland annat titta på "kontaktkortet" tillhörande alla jag har på min msn-lista. Det fick mig att reflektera över vilka människor det är jag har på listan. Skulle kunna rensa bort en hel del som jag antingen inte vet alls vem det är eller ändå aldrig snackar med. Typ hela min "Why bother?"-lista. Gjorde det för lite sen. Men tydligen så hjälpte det inte.
Sedan kom jag att tänka på de som jag umgicks med förr i tiden (som om att jag är stenåldersgammal). Och tänk; jag saknar inte ens hälften av de jag trodde jag skulle sakna (eller trodde jag verkligen det?). Förändringar är bra. Jag saknade dagis/grundskola/gymnasieskola i ungefär femton minuter. Mina sommarjobb saknar jag inte ett dugg. Förutom årets Kamelbod. Den saknar jag lite.
Väntar innerligt på mina arbetsintyg därifrån. Måste ha, så jag kan söka mera jobb! Det är verkligen pinsamt att skicka iväg ansökningar utan att kunna bevisa vad man gjort trots att det ändå står i CV/meritlista.
Bloggen lika tråkig och meningslös som måndagar, men god att reflektera i.
Jag saknar min dator.
Längs med heta linjen
Minns ni Heta Linjen?
När vi var små, min syster och jag (och Lovisa - grannflickan), var busrigningar och Heta Linjen bland det roligaste vi visste. Åtminstone vad gäller användandet av telefoner. Talar man istället om bandspelare eller bord fanns där andra, kanske ännu roligare, användningsområden.
Heta Linjen: öppen telefonchatt. Och med hjälp av någon slags sifferkombination innan själva numret lyckades vi ringa till Heta Linjen från telefonautomater utan att betala något. Vi gjorde det inte för att vi ville prata snusk och sex. Vi gjorde det inte för att få kontakt med gamla äckliga gubbar (och tanter). Vi gjorde det för att vi inte fick och för att larva oss. Vi hade jättekul!
Fast ibland blir det förbjudna allt för ljuvligt - vi ringde ifrån pappas hemtelefon. Och just denna gång lyckades vi inte lägga på luren. Då menar jag lägga på som i att avsluta samtalet, själva luren la vi på flera gånger. Vi drog ut kontakter, men ändå var Heta Linjen-chatten fortfarande kvar. Vi blev desperata och tvingades avslöja oss för att få, om möjligt, hjälp av chattens deltagare.
Till slut lyckades vi, hur det nu gick till.
Jag undrar om det var dyrt att ringa till Heta Linjen. Har vi tur så var inte specificerade telefonräkningar uppfunnet då (fast det var det säkert). För det var minsann inga femsekunderssamtal vi ringde direkt. Vi kunde sitta i telefon i upp till en timme. Okej, halvtimme i alla fall.
Tyvärr glömde vi bort sifferkombinationen för telefonautomaterna. Och numret till Heta Linjen. Och vi tröttnade på att ringa dit. Fast tur var väl det - så små barn ska inte prata med kåta gubbjävlar i telefon.
Men. Vi hade jättekul!
- Princessan Diana som är död.
Nu har det hänt igen...
Nu har jag kommit in i en sån där fas igen. En är-det-här-rätt-val-slash-är-det-här-vad-jag-vill-göra-slash-jag-vill-(väldigt-oseriöst)-dö-slash-frys-in-mig-och-återuppliva-min-om-tusen-år-när-allt-säkert-har-ordnat-sig-slash-tentaångest-fas.
Allting suger. Omtentaplugg suger. Att inte ha en dator hemma suger. Att (som vanligt) inte ha pluggat ordentligt suger. Att sova för länge och vara trött hela dagen suger. Att inte vara helt frisk än suger. Att veta att jag har en buss att passa imorrnkväll och att det är söndag i morgon suger. Att inte veta vad jag vill bli "när jag blir stor" suger.
Jag vill ha någonting som betyder något. Jag vill göra någonting som känns viktigt. För så känns det inte nu.
Ursäkta att jag störde
Jag ber vördnadsfullt om ursäkt att jag inte har bloggat på samma sätt som förut. Men som jag skrev i föregående inlägg - min dator är trasig. Igen.
Är i Norrköping och "njuter" av lite ledigt. Ska jag vara ärlig känner jag mig mest rastlös. Lider förmodligen av sockerkick just nu för att jag åt upp nästan allt av det som fanns kvar av Johannas syndigt goda kaloribomb som jag fick med mig hem igår. Det var tänkt att jag skulle plugga hela dagen. Jag öppnat boken, men kunde (av sockerkicken) inte läsa något. Helvete.
För dig som undrar om rubriken: Jonas Gardell.
All for now.
Är det Jarl Kulle? Bajs!