fluga

Två mornar i rad, har jag nu lyckats pallra mig upp och traska ut på en morgonpromenad. Visst, det är inga 10 000-stegspromenader men ändå en stunds frisk luft och motion innan frukost (igår 20 och imorse 25 minuter). Suveränt!

Ser antagligen totalt utdöd ut när jag kliver ut. Mötte en granne i trappan igår. Nåja, han höll en ful hund i famnen så då gör det inget.

Det är sååå lovely att vara ute på morgonpromenader! Ibland glömmer jag nästan bort hur mycket jag tycker om att gå. Under dagens promenad plannerade jag hur jag ska gå upp tidigt innan skolan (i Portugal) och gå morgonpromenader längs stränderna. Aaaaahh... ♥

Papper? Skickade och mottagna.
Pass? Japp (jag ser... annorlunda (?) ut).
Pesetas? Mitt VISA-korttrubbel är löst; man får ta ut Euro i EMU länder utan avgift.
Piletter? Outschreibna å klara.
Piller? Ska ringa (vem?) och se ifall jag kan lyckas fixa recept på betapred och adrenalinspruta. Kanske borde ha ventoline och [whatsthename] också...

Anything left?
- Är ännu ej reggad på LADOK (kaos!!!).
- Var/hur ska jag bo i Faro? Har skickat papper, men ej fått någon slags bekräftelse...
- Avskedsceremoni?

Råkade en gammal goding på Maxi. Eller det var snarare Anna som råkade på mig. Jag satt i godan ro hukad över varorna och plockade ner i påse är hon glatt hälsade på mig. Oh, så chockad jag blev! Vi ses nämligen väldigt sällan. Vi är ett praktexempel på 'myckä snack å lite verksta' , det har vi konstaterat flera gånger.

Hon berättade att hon egentligen var rätt trött på sitt jobb (men hey, det genererar pengar!) och att folk ställer de mest korkade frågorna. Ungefär som på mitt jobb. Fast jag får antagligen mer enformiga frågor än vad hon får. The lucky bastard! Det var kunder "där borta" som hon skulle behöva gå och assistera. Hon stod kvar och snackade blaj med mig istället. Vi konstaterade att en viss person vid namn M. M. som jag efter typ 15 år av samma dagis & skola läste tyska i högstadiet. Jag har nämligen funderat lite över varför jag var så fånigt skadeglad över att jag hamnade i den duktiga gruppen, medan h*n hamnade i den dåliga på gymnasiet. För jag kunde inte ens komma ihåg att h*n läste tyska i grundskolan!

Ah. Ljuva glömska...!

Anna är på gång att flytta till Stockholm. Jag ska till Portugal. Med tanke på när vi såg senast (jullovet?) borde vi ses framåt nästa vinter någon gång. Eller nästa sommar. Fast jag har lovat att ringa när jag är i Stockholm (innan jag åker till Lissabon). Men vi hinner säkert inte ses...

Anna är bra. Även fast vi inte ses & hörs så särskilt ofta så känns det ändå som att hon är en sådan vän som liksom bara finns där någon stans. Man liksom glömmer lite att den finns, sen kommer man på att oj, det var länge sedan och så har man fem miljarder saker att prata om! Sådana är alltid trevligt att ha några stycken.

Om det är allt vatten eller om det är födointaget som gjort det vet jag inte. Men jag känner att min mage är filled to the edge!

Idag var jag förresten väldigt yr tidvis på jobbet. Nu snorar jag som sjuttsing. Hade huvudvärk igår och 'the munchies' nästan hela tiden. Ibland tror jag nästan att jag skulle blivit gravid med ett Jesusbarn eller två. (Är jag nästan inte lite illamående?) Jag menar, hur ska man annars förklara min mysmage om det inte är en VirginMaryBulle?

Kanske borde börja gå de där jävla morgonpromenaderna igen. De gör ju susen. Fasen också. Måste göra mig redo för beach 2007. Jag känner mig inte alls fit for fight inför denna badsäsong (tur att den inte börjat för mig än!).

Visst är det lovely när man levt på 100 kr i typ 2-3 veckor, och sedan plötsligt får lön!? Veeeeeeeery nice!

Allright. Mina papper har kommit fram! YAHOO! En av portugiserna frågade mig om jag skickat in mina accomodation form's. Och det har jag ju. Fast jag har inte fått något slags confirmation om det. Bara i Lisbon. Wierd. Så jag vet inte ännu om jag har någonstans att bo i Faro. Men det löser sig nog!

Det skulle ju vara min räddning. Min one chance to do something. Går inte detta - så slutar jag. Åtminstone för nu. Gör någonting annat.

Vad ska jag göra? Jag vill nog egentligen inte tillbaka. Vill åtminstone inbilla mig det.
Det löser sig känns väldigt långt borta just nu. Ingen, ingen, ingen, ingen kan hjälpa mig. Står hjälplöst handfallen och kan endast förlita (?) mig på posthelvetet. Jävla posten. Jävla allting!

Dear Frida,

Untill today, 23 July, we didn't received any paper's from you but probably
we can wait untill the end of the week...

Två våningar ovanför en sexbutik. Och pizzeria. Mitt emot den gamla lägenheten. Nu är det här hemma hos mamma. Ovanför sexleksakerna och hemlagadtomatsåspizza.

Igårkväll år jag glass i Linköping med kompisar. Valde ut två glassar jag förmodade skulle smaka toppen: After Eight och Cheescake.

Glassen var god. Dock kände jag av att det förmodligen var spår av nötter i den, men jag brydde mig inte allt för allvarligt om det eftersom jag haft sådana känningar förr och då har de gått över.

S och jag halvspringer till pendeltåget. Jag placerade mig så jag åkte baklänges. Framme i Norrköping hade illamående tilltagit. Förmodligen åksjuka tänkte jag.

Vi åkte till COOP och handlade. Körde vidare hem till S's pv's kompis för att laga mat. Jag hade stickningar och smärtor i bröstkorgen.

Fast besluten att mina besvär snart skulle gå över (särskilt när jag fått i mig lite mat) såg jag in till toaletten. Funderade över om jag skulle kräkas lite, men jag hade ingen lust att framkalla kräk hemma hos någon jag inte känner. Tvättade av ansiktet med lite kallt vatten och såg mig i spegeln. Vid ögat, intill näsroten, upptäckte jag att jag var svullen. Där var ett symtom jag aldrig förr kan minnas att jag haft.

Smått skärrad gick jag ut till de andra och visade Sanna mitt öga. Vi konstaterade att jag nog kanske skulle ringa sjukvårdsrådgivningen, så det gjorde jag. Kvinnan i luren sade åt mig att, då jag inte hade någon akutmedicin i närheten och vårdcentralerna i Norrköping redan stängt, åka till akuten för vård.

Ibland kan det gå jättelångsamt på akuten. Några hade varit där i 7 timmar hörde jag. En pojke som skadat armen på något sätt (men såg inte ut att ha ont) hade en pappa som gnällde otroligt högljudt. Jag kom in, anmälde min närvaro och blev hämtad av en sköterska nästan direkt.

Hamnade på en säng i ett rum och blev beordrad att ta av tjockiströjan jag hade på mig. Så det gjorde jag. Plötsligt rusade en annan sjuksköterska in med en läkare i släptåg. Alla började ställa en miljard frågor (som kändes omöjliga att svara på, men jag gjorde så gott jag kunde!) och under tiden hade jag fått en kanyl i armen, en dos betapred och tavegyl. Snart hade också min puls, syresättning och kroppstemperatur blivit uppmätt. Jag satt kvar ett tag och hade tråkigt. Blev utflyttad i korridoren, och fick några tidningar. En halvdöd gammal kvinna skulle in i det rum jag var i. Hon åkte ut en stund senare.

Efter ett slag, när det värsta gått över blev jag flyttad på igen. Denna gång gick jag själv. Det var här, i något slags väntrum/korridor, som pappan med sonen satt. Även en hel del andra intressanta personer. Uttråkad väntade jag. Läste slött i tidningarna - ville hem.

Ungefär 4 timmar efter att jag anlänt till Vrinnevisjukhuset fick jag åka hem. Pappan med sonen hade varit där i minst 7 timmar, några andra i 11 utan att ha fått hjälp av läkare. Det är tydligt att de tvingas prioritera.

För 250 kronor fick jag: akutbehandling och två doser läkemedel med mig hem. Och en dödligt god (?) glass.

Igår googlade jag på "surf school lisbon" för att ta reda på lite info om surfingskolor helt enkelt. Landade på en sida som var på portugisiska. För ett par månader sedan, när jag började få upp ögonen för Portugal på riktigt och skulle leta mig runt på Universidade do Algarve's hemsida (www.ualg.pt) satt jag som ett fån och fattade nada. Det var ett enda virrvarr av konstiga bokstäver och nonsensord. Nu känner jag mig mer hemma i att titta på detta främmande språk. Kanske har jag rent utav lärt mig något?

Mor bakade igår. Supergott bröd! AAAH! Ska äta lite mer bröd nu. Med ICA's motsvarighet till Philadephia.

Ungefär 450-480 SEK per lektion. It is worth it, isn't it?

Fine, jag kanske överdriver. Men ibland är jag så velig att jag inte står ut med mig själv. Ena sekunden har jag bestämt mig för något, sedan gäller något annat. Som att jag var schizofren och led utav multipel personlighetsklyvning. Det gör jag inte.

Så fruktansvärt trött. Orka hålla ögonen öppna. Jag är en dålig bloggare.
Godnatt.

Det är en konst endast få människor i världen behärskar. Här är en.



Han hade cancer (i) runt ögat och vid operationen stängde de igen näsa och mun. Men han lever glatt på som vanligt. Bara lite mer försiktig med att springa omkring i vattenmassor.

Jag pratade med Sara som ska hyra mitt rum idag. Det fick mig att tänka tillbaka på när jag flyttade in, hur jag vantrivdes i rummet i början. Känner mig väldigt mån om att hon ska trivas, att hon känner att det är HENNES lägenhet under tiden som hon bor där. Visst lämnar jag kvar vissa saker som är mina men det har vi kommit överens om. Och jag har berättat för henne att hon får använda min luftmadrass ifall hon skulle få gäster, samt elvisp & våffeljärn (vem vet, hon kanske går på våffeldiet en period under hösten och då är det skitbra med ett våffeljärn!). Jag menar, jag har ju ändå ingen nytta av det när jag är borta, so it might as well be used.

Tittade på andrahandskontraktet. Började fylla i lite, men insåg att det inte var lönt. Gick inte att spara. Ibland suger sådana fyll-i-grejer.

Har dock inte hittat några tecken på min utlandsvistelse på Ladok där jag blivit informerad att någon slags notis skulle dyka upp. Det kanske kommer. Eller så tittar jag på helt fel ställe! Behöver hur som helst papper på att jag ska till Portugal för att Kalmarhem ska godkänna skiten. Antar jag.

Ibland önskar jag att Homer Simpson var min far.

Soon I have (perhaps within 1 or 2 hours) read the one and only english book I own. At least the only novel. Chris Manby's Girls Meet Ape. Got the book as a gift when I bought a magazine during my language course about 5 years ago. I imagine. Perhaps my sister's the one who got it? Whatever. Glad I haven't read it until now. Don't think I would have appreciate it as much as I do now. 'Cause I really do!!!

Trying to find a decent english novel at the library (though I won't be able to borrow one until monday). Quite hard when you don't know what you're looking for... Want a funny one! A british (I really do find them witty), funny book. Helen Fielding or Nick Hornby perhaps?

Jag har (på grund av att jag läst/hört det någonstans) stränga order för mig själv om att jag får inte vila efter klockan fem på eftermiddagen. Ska jag vila så ska det vara innan dess. Ibland kanske det råkar bli efter femslaget, men aldrig så långt därefter. Strikta regler jag måste följa så jag ska kunna somna på kvällen igen. Dessutom är jag inte mycket för lång dagsvila. Powernaps (och jag är jävligt bra på dom också!) är av högsta prioritet om jag är trött.

Idag hade jag det mildaste arbetspasset som vi butiksbiträden i Kolmården över huvud taget kan ha. Om det inte är helg och bussarna går totalt fuckedup på helgmornar förstås. Skrindpasset börjar 09:30 och slutar klockan 15:00 sharp. Bussen hem går 15:08 och landar i big Nkpg kring 15:50. Hemma (nästan) innan fyra!

På vägen från Anna-Cilla's (butiken i Bamses Värld) kände jag att jag var väldigt trött, men slog bort det. Väl hemma kände jag att jag var trött, men slog bort det. Hjälpte mor att bära lite till nya lägenheten. Hemma igen ville jag läsa min bok, jag var trött men struntade i det. Tvingade mig fram i boken - "bara lite till"...

...ända fram till jag inte orkade mer. Gav upp. Så jag lade ifrån mig boken, vände mig om och somnade på fem sekunder. Somnade inte bara efter fem utan vaknade dessutom nu, strax efter nio.

Although all rules were broken tror jag ändå att jag kommer kunna somna om en stund igen. Tänkte smaka på mors fisk och sedan återförenas med the new subject of my dreams - apes!

Kalmar: Skriver ut ansökningshandlingar.
Norrköping: Fyller i ansökningshandlingar.
Kalmar: Får en underskrift (en saknas fortfarande) på ansökningshandlingarna.
Kolmården: Fyller i ansökningshandlingarna ytterligare, och postar.
Kalmar: Får sista underskriften, postas.
Kosovo: Ansökningshandlingarna mellanlandar. Faxas till Portugal, och postas till Sverige.
Portugal: Faxas in.
Norrköping: Dimper ner i brevlådan.

Jävlar vad sjukt onödigt.

Fotnot: CL kan inte varit allt för alert när hon 1) läste mitt mail och/eller 2) tittade på adressen på det lilla kuveret som av misstag råkat ramla ned i det större.

Igår ville jag säga upp mig. Idag jobbar jag nog kvar. Haha!

Kan man leva på 101,41 kr i två veckor?

Idag har varit en av världens sämsta dagar. Jag hatar idag! Önskar jag aldrig hade gått upp imorse.

Imorgon (och i övermorgon) ska jag stå i Kamelboden = heavy lifting och kroppsarbete. Skit. Skrindpass på fredag (varför sa jag ja till lördagens delfinpass?!). Lianen (former known as Apan's Lek&Lär) på söndag. Snacka om jobbhelvete. Särskilt eftersom varuleveranserna brukar infinna sig på torsdagar (då jag är i the Cameltoe, eeeh jag menar Kamelståndet, eeeh jag menar Kamelboden!)

Erik hade en son som behövde en barnflicka, då pojkens mor dött. Barnflickan hette Britta, och dessa två föll för varandra. Erik & Britta fick två söner tillsammans, först Gunnar och sedan Stig.

Gunnar var den förste av de två att bilda familj. Ett par år senare kom en kvinna även till Stigs hushåll. En kvinna (Ditte) som redan hade en dotter i bagaget. Efter ett slag sprang återigen små lintottar omkring på Norrby - Frida och Josefin hade kommit till världen.

Livet har sin gilla gång. Stig och Ditte höll inte sams och det beslutades att hon skulle flytta, och barnen skulle bo hos henne. Ytterligare år passerade. Stig arbetade på gården och tiden tycktes stå stilla i huset där han bodde. Till plötsligt en dag då det var osedvanligt städat i rummen, det dök upp allt fler blommor och det låg kvinnokläder lite varstans. Stig hade funnit sig en ny dam. Pi.

Pi var snabb att hävda inför Frida & Josefin att några fler syskon de skulle de då slippa. Pi hade nämligen redan avverkat sin kvot på fyra stycken barn i åldrarna 20 till 30 år vid detta tillfälle.

Gården sprudlade av liv. Ända fram till att Pi började känna sig ovälkommen utav svärmor (som närmade sig 90-årsstrecket)  och svägerska, något som tvärtom inte alls var sant. Det bråkades hejvilt, och alla blev ovänner. Inklusive bröderna Stig & Gunnar.

Britta blev sjuk. Det var cancer, strokes och annat som kan tyckas höra åldern till. Hon överlevde dock sjukdomarna, och somnade in stilla. Kanske kan man tänka sig att det nu skulle bli bättre på gården. Britta var nämligen ganska dominant, och kanske skulle allt groll som rört sig kring henne och omhändertagandet utav henne vara över. Men så var inte fallet...

Stig hade sedan några år tillbaka börjat tappa kontakten med sina döttrar. De kände sig inte alls hemma i huset längre, då Pi's yngsta döttrar bott in sig. Pi var alltid trött, skvallrade gärna och beklagade sig så snart någon ville lyssna. Stig själv sa inte så mycket. Inte Frida och Josefin heller.

Erik hamnade på ålderdomshem i det lilla samhället och blev allt sämre. Hans barnbarn, Frida och Josefin, hälsade på två kanske tre gånger men tyckte uppriktigt sagt illa om detta då han de sista gångerna inte alls visste vilka de var. Erik var inte farfar längre, utan en förvirrad och ensam gubbe. Stig visste inte vad han skulle tala om med sina döttrar. Hur räddar man ett redan trasigt föräldraband? Däremot blev kontakten mellan Gunnar, hans fru och flickorna desto bättre.

Nästan ett år bodde Erik på ålderdomshemmet. Han trivdes aldrig där. Gunnar hade varit hos honom samma dag, och tyckt att han var lite piggare dagen till ära. Fram till han somnade in förstås. Förmodligen visste Erik om vad som var påväg att ske och glömde för en stund bort att han vantrivdes.

Tack och lov för SJ's Cloud. Eller inte. Man var ju tvungen att betala för det! Ååh. I fredags satt jag utanför stationen och surfade - helt gratis! Jagudja.

Pontiak svarar eftertänksamt: Jaa... Dröm å dröm...

Inte nog med att han nu blivit lite av en kändis - han är fortfarande en mycket ödmjuk människa. Det är härligt att se!

Rubriken säger allt. Jag är nöjd.

Roligast just nu är nog "Växla mellan fönster"-funktionen. Känns helt klart spejsad som fan! Fresh.

Ska hem till Kalmar för att städa undan min lägenhet. För i höst är den inte min, utan Saras (om inget oväntat händer). Jag ska slänga allsköns grejer. Småpryttlar, vanligt skräp och annan skit. Montera ner min favorithylla och bära ner till källaren. Mina ansikten skulle jag ha tagit hem förra gången. Nu känner jag mig rådvill. Vet inte alls vad jag ska göra med dom.

Plocka ner gardiner, torka av hyllor och lådor, rensa (fy fan vad jag hatar att göra det!) duschavloppet lite lätt och hänga upp en nyckel i tuben (utifall något skulle hända). Borde även besöka bobutiken. Och (återigen) felanmäla att hallampan inte fungerar som den ska. Det är aldrig kul att flytta in i en halvpaj lägenhet.

På söndag ska allt vara prima, tiptop och skinande rent. Hur ska det gå?

Jag är online, på någon annans bekostnad. Naaaaajs!

Använder min nya dator - right now!


En dålig sak: jag har inte lyckats fixa till ikonerna på skrivbordet så de blir lite mindre. Men det löser sig. I annat fall så vänjer jag mig nog. Tror det kommer att bli bra med Vista ändå.

Jag har alltid ändrat mig en hel massa i mina framtidsplaner vad gäller kommande barns namn. Flicknamnen har fullkomligt vällt fram (nu har visserligen storsyster snott åt sig några av de jag tänkte ta) och det gör de fortfarande, men med pojknamn har det varit knapert. Kan inte komma på ett enda namn jag har kännt mig nöjd med. Fram till nu.
Så googlade jag på detta namnet (hoppas jag bara, om jag nu får någon, får EN son... tror inte jag kan komma på några fler bra namn!) var första bilden denna. Hahahahahahahaha!

Med pompa och ståt var så 4thofjuly över för detta år. Det har jag firat på följande vis:

Vakna - Snooza - Kliva upp - Zappa på tvn - Strosa runt i mors lägenhet - Äta en liten yoghurt framför tvn - Strosa runt lite till - Fundera över livets mening - Äta tre riskakor med soltorkadtomatåfetaostmjukost - Stänga av tvn - Gå ned för trapporna och traska de få metrerna till Spiralen - Bli uttråkad - Gå hem, in igenom ICA för att köpa youghurtar till barnen - Umgås lite med barnen - Ringa Gunnar om bilen - Bajsa med L - Lämna bilen på verkstad - Gå hem via biblioteket - Bajsa med L - Ner till ICA med ungarna för att köpa korv och annat nödvändigt - Äta två korvar - Småprata lite med storsyster innan hon tar med barnen hem - Gå omkring i lägenheten - Installera språkkurs på mors dator - Tröttna på språkkursen - Gå ner till Din Sko (utan att köpa något, men jag hittade äntligen en sko jag nog vill ha!), H&M och till sist även ICA - Värma ciabatta i ugnen - Äta ciabatta med ishavsröra, tomat och gurka när mor spelar ett tråkigt tvspel - Slå på en film (Skattkammarplaneten, efter några andra turer med Tarzan och smurfarna) och frossa i GB's Lavazza-glass - Gå ner till källaren och rensa ur några skåp - Komma upp i lägenheten - Äta några tuggummin - Låna söstras dator...


The end.

Var på biblioteket idag och lånade hem de enda portugisiska barnböcker som fanns - Alfons Åberg. Men det är skitbra! Nu ska jag öva med dom. Lånade också en språkkurs. Dessvärre insåg jag för sent att den är märkt med "Brazil" och alltså innehåller brasiliansk portugisiska. Med största sannolikhet borde brasiliansk och portugisisk portugisiska skilja sig ungefär lika mycket som brittisk och amerikansk engelska. Nå. Vi får väl se.

Today is 4th of july. Let us all sing the national hymn and pop some fireworks up in the starlit sky. God bless America, and America loves all. Hallelujah, praise the flag.

Let the celebration of the best country in the whole galaxy begin!

Frustande andning?
Rök ur öronen?
Gnisslande tänder?
Mord i blicken?
Grönblek hy?
Svart tunga?

Kanske inte. Och kanske har jag i mitt stilla sinne accepterat det faktum att jag (i år igen) inte hamnade i Roskilde kring denhär tiden på året. Nästa år är det fem år sedan jag planerade att åka dit första gången. Det verkar vettigt. Vissa får inte tummen ur röven på längre tid än så.

Ibland gör man val i livet som förvånar en. Jag bar bytt till mig två (!) arbetsdagar. Detta innebär att jag nu är ledig 10 av 31 dagar i juli. Förra månaden jobbade jag 8 dagar av 30. Shit happens. Pengar växer inte på träd. Time is money. Cash is king. And all that.

Jag ska torka mig i röven med den extra tusingen (plus somethingsomething) jag kommer att få.

Alltid ska man glömma allt viktigt som man tänkt skriva supersmarta blogginlägg om. Nåväl.

• Fredrik Lindströms "Världens modernaste land" får mig att reflektera lite extra inför Portugalhösten.
• Juli är slutet på mitt första godisfria halvår och början på ett nytt. Nu blir det till och med stramare tyglar, har jag bestämt.
• Imorgon (om jag hinner innan jobbet) ska jag till banken och be om lite rådgivning om fondspar. Jag vill inte ha mina pengar i ett sparkonto. Det är roligare med fonder, för då växer de lite. Har fått blodad tand och mersmak sedan en kvinna på banken hjälpte mig byta fonder på kapitalsparet. Nu tycker jag sådant är jättespännande!
• En unge sade (om jag inte hörde fel förstås) på delfinplan i djurparken: "Titta mamma, vad mycket asfalt det är här!".