fluga

Jag tror jag glömde nämna det, men för en vecka sedan åt jag KROPPKAKOR för första gången i mitt liv. Det var gott!

Kom just att tänka på en liten anekdot från min ungdom.

Det var på den tiden jag var ung och rebellisk och hängde på Kulturkammaren med jämna mellanrum. Denna gången var det någon slags konsertkväll med några ungdomsband, varav jag kände någon eller några som skulle spela. Lite halvlullig och glad i hågen hoppade jag upp på scenen (det var alltså ingen spelning just då) och skulle lira lite gura. Antagligen för att impa på mina polare. Jag kände mig dock inte särskilt nöjd med hur gitarren var stämd, så jag började joxa lite - för jag visste ju hur man stämmer en gitarr.

PLIONK!

Strängen gick av. Snabbt som attan gömde jag gitarren bakom en högtalare, hoppade ner från scenen och anslöt åter till folkmassan.

Hahahaha!

Jag kan inte släppa att jag hade fått tag på värsta bra lägenheten, och att jag sedan blev tvungen att tacka nej. Hit med ett nytt hem!

Jag kräver inte mycket. Bara skälig hyra, under rätt antal månader, på lagom (litet) avstånd till skolan.

På jobbet tittade jag runt på lägenheter på Hemnet. Det är det värsta jag vet, för det slutar bara i att jag vill spontanköpa alla. Åtminstone många av dem. Oftast också inklusive möblemang. Problemet är ju att jag inte kommer att bo i mitt nästa hem i mer än 3-4 månader, så det är nog en smula onödigt.
Det är svårt att hålla sig i skinnet, men så hindrar ju även den ekonomiska faktorn mig från att skaffa en bostadsrätt. Men om någon vill ge mig ett par miljoner, lite vid sidan av, så jag kan köpa en lägenhet så är det helt okej. Kontanter, check, guld, diamanter, eller annat värdefullt går bra. Jag tar även emot euro.

Jag skulle vilja starta eget. Tjäna kosing. Göra vad jag vill.
Lägga ner all min tid på ett projekt. Aldrig vara ledig. Jobba jämt.


Nja. Kanske inte alls ska starta eget. Det är ganska skönt att knappt ha något ansvar och vara lätt uttråkad på jobbet.

Jag har verkligen (inte) varit produktiv idag.
Nu tänkte jag ta tag i att packa. Men vad ska jag ha med mig? Har ju inte alls (som jag hade tänkt) tvättat, så jag är ganska begränsad i mina val. Tur för mig (?) att lönen kommer imorgon, så att jag kan shoppa shoppa shoppa om jag skulle behöva.

Så hopplöst livet känns ibland.
Naglarna skivar sig och jag har ingenstans att bo i höst.

Det kommer att lösa sig ekar i huvudet. Och det vet jag att det kommer att göra. Men det är svårt att få tag på boende.

Det ska bli härligt att besöka Lund i helgen. Efter min vistelse där kommer jag förhoppningsvis känna mig mer hemma än någonsin i staden och önska att det blir höst på en gång. I annat fall (hur nu det ska hända, med tanke på mitt eminenta sällskap) får jag hålla tummarna för Uppsala. Jag tror inte det vore så dåligt det heller.

Men det är klart: framtiden känns närapå hopplös.
Därför ska jag ta min trogne springare (bil) till Maxi och se ifall jag kan unna mig något fint att trösta mig lite med. Det känns som en sådan dag idag.

Jag känner mig lite ledsen och nedstämd. Det beror på mina naglar. De förbannade naglarna (både på fingrar och tår) skivar sig i all evighet! Jag äter bra, jag stärker dem (inte för mycket) med nagelförstärkare, jag smörjer in mina händer, jag är försiktig med vatten... Jag vårdar dem ömt! Men ändå hjälper det inte.

Så nu måste jag kapa av naglarna till "hudgränsen" igen, i hopp om att det ska hjälpa (vilket det knappt gjort de senaste gångerna).

Det är hemskt att ha skivade naglar. Händerna är det första man bekantar sig med när man träffar nya människor.
Skitnaglar.

Ikväll vände alla sitt norra öra åt vårt håll. Det kändes. Bordsgrannar till höger och vänster lyssnade på vårt skvaller, och jag kände mig nästan som i Sex and the City (eller annan valfri serie om härliga kvinnor som sitter ute och skvallrar över ett glas vin/lunch/middag). Så nu vet Kalmar allt om vad vi gjorde i helgen, vad vi ska göra i framtiden och det senaste av det sena som hänt i vår umgängeskrets.

Tyvärr satt vi på förmodligen stans sämsta uteställe. Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag aldrig mer ska sätta min fot där. Förmodligen ungefär lika många gånger som jag varit där. Anledningen till att vi då varit där är att det inte har varit något annat öppet eller att (som nu) det inte funnits plats på någon av de andra uteserveringarna på Larmtorget.

Fast förutom täääsky service hade vi trevligt.

Detta ägnade vi arbetsdagen åt idag - Fråga Bertil.

Beställde precis kort på kort. Jag är äckeltrött på att mitt bankkort inte fungerar när jag handlar (urusel magnetremsa) och bestämde mig precis för vilken bild jag ville ha. Kanske lite desperatryck, men det blir nog ganska bra. En säkert 13 år gammal bild. Sweet!

På vägen hem från jobbet stannade en kvinna mig. Trots att jag var närmare hemma än på jobbet frågade hon var arbetsförmedlingen låg (en fråga som inte är helt ovanlig då folk ofta går fel). Jag förklarade vägen för henne på ett ytterst professionellt sätt. Så proffsigt att jag, när jag vände mig om och åter började traska hemåt, blev stannad av ytterligare en tjej. Denna frågade om direktionerna till Packhuset. Och tänka sig - jag visste var det låg också! Hujedamig. Jag är en kalmarit på riktigt nu!

Hur som, så blev den sista så imponerad av geografiska kunskaper och guidingproffs att hon utbrast:

- Åh, du borde jobba för... KOMMUNEN!

Igår var KANON!

Kom hem sent sent sent, och är så utmattad i kroppen att tröttheten inte riktigt hunnit infinna sig ännu. Det börjar så smått krypa fram känner jag. Måndagsklubben lär inte bli så lång, jag längtar till min säng för lite sömn. Öppnar dessutom (på jobbet) imorgon.

Att bero på jobb så börjar jag bli lite rastlös. Nättidningarna skriver nästan inget nytt, och det mesta är totalt ointressant (doouuuh!). Det är inte mycket roligt på tv dagtid (de dagar jag stänger kan jag åtminstone se ett avsnitt av The Simpsons). Korsorden som är kvar är tråkiga (kanske dags att köpa en ny tidning?). Det händer liksom inte så mycket.

...och det får jag betalt för!

Nå, dagens väder kanske inte är det ultimata, men ikväll är det fest! För man kan faktiskt ha kul även om det regnar!

Packlista:
Sköna skor för hemfärd
Paraply
Jacka

Med tanke på vädret kanske vi inte stressar dit, men om tre-fyra timmar drar vi. Hello Öland!

Ber om ursäkt för dålig ordvits. Men hur i hela världen lär man apor tricks som dessa?!
Jag kan ju knappt stå på ett par skriller.

Vaknade onödigt tidigt imorse (till skillnad från igår då jag fösov mig), hade god tid på mig och gick ut för att slänga upp mig på cykeln. Tji fick jag. PUNKTERING!!!
4e gången sedan jag köpte cykeln. För ett år sedan. 3e gången i vår.

Eller varför inte en bit av en bebis, grannen eller en intet ont anande man på gatan?

Åh, så stiliga de var 1945. Titta bara på Peck och Bergman!

Orup hoppade just fram i rutan med svetten i cirkulära former under armhålan på den grå skjortan.
Det är underhållning!

Sitter och väntar på att Hitchcocks film ska börja. Då får man nöja sig med vad som bjuds - Viktoriadagen, Måns Z, Malena E, Mark L, Jill J, med flera. Det är så fint att man blir rörd. Daniel sitter bredvid Vickan och har puttat Calle-Phille åt sidan. Jag tycker Daniel gör ett bra jobb, han ler nästan lika fint som kronprinsessan själv.

Kvällens film är alltså Trollbunden.
Skönt att slippa vara i Stockholm och titta på Brittan. Särskilt nu när det är så fin underhållning på tv, som sagt!

Jag har nästan inte pratat om hösten alls idag, och det har kännts hur gött som helst att slippa tänka på det.
Velar fortfarande fram och tillbaka. Men jag tror jag börjar bestämma mig.

Skickade precis iväg ett mail till berörd person. Hoppas denne inte får ilningar längs med ryggraden av min text och bestämmer åt mig (åt ena eller andra hållet). Behöver skjuta på min snabbvisit i Götet.

Rent allmänt känns dock framtiden lika usel som vanligt. Diskuterade jobb med några kompisar idag. Känns hopplöst.

Lättar upp stämningen lite. Vem skulle inte vilja hamna mitt i en musikal?

Ja, allt har sannerligen tagit en skarp u-sväng. Jag som fixat boende och hela köret (ej skrivit kontrakt ännu) är endast antagen som RESERV till den kurs jag vill läsa i Göteborg. I only say: W-T-F!? och snäpper lite coolt med fingrarna.

Nu är jag inte körd, det ska du inte tro. Jag har kommit in i Uppsala, Lund, Umeå och Kristianstad. De två sista är dessutom distanskurser. Men min plan är förstörd. Att jag går från reserv till antagen känns inte särskilt troligt. Därför kommer jag inte att bli ingenjör förrän i januari.

Imorgon ska jag äta äppelris till lunch. Kanske skulle ta och steka ett ägg, och ta med några knäckebröd så jag får lite att knapra på också.

Hur som så vet jag en som kommer att skratta åt min lunch. Min kollega är av den typen att frön är för fåglar, och skrattade gott när jag hade fil till lunch tidigare i veckan (orkade inte laga då heller). Vad ska människan då säga när jag kommer med tomtegröt?!

På mitt jobb finns alla möjliga olika människor. Något som jag har uppmärksammat är att när jag talar med vissa av dem talar jag mycket tydligare/högre. Det gäller personer som av olika anledningar talar lite otydligt. Varför gör jag det? Jag förstår ju inte bättre för det.

Det är inte alltid lätt att arbeta med infödingar (läs: breda dialekter).

AAAAAAAAAAAAH!
Gick precis in på studera.nu för att se om beskedet har kommit. Hade förvisso inte fått något mail om det, men man vet aldrig. Fann följande meddelande:



Så har det inte stått innan. Kommer det imorgon, måntro?!

Ett äpple om dagen håller doktorn borta. Två-tre frukter om dagen för att få alla vitaminer och mineraler kroppen behöver. Färsk frukt innehåller antioxidanter som är bra för bla bla bla bla.

En löneförmån jag har är att det ibland blir lite frukt kvar emellanåt. I måndags fick jag hem kanske 2-3 kg äpplen. Idag fick jag hem 1 kg äpplen. Det fanns mer, men jag kände inte riktigt att jag behöver ha såååå mycket äpplen hemma. Vad ska jag göra med alla äpplen?

Äppelälskar-jag kan ju inte äta dem råa. Och även om paj är världsgott vore det kul att göra något annat också. Ska väl göra en sats kräm till, köpa hem en risgrynskorv (orkar inte koka) och göra äppelris. Men sen då?

Snart ska jag på bio. Ungefär samtidigt börjar Michael Jacksons begravning/minnesceremoni. Ska se Ice Age 3. På SVENSKA! Jag tycker att filmer skall ses på orginalspråk, men har i mitt stilla sinne accepterat att Kalmar inte vill betala massvis med dyra pengar för att köpa in flera versioner av samma film.

Men först ska jag låta magen inkassera lite glass, både choklad & vanilj - lite som M.J helt enkelt.

Idag har jag låtit skorna kyssa marken. Hela 10 841 gånger för att vara ganska exakt (det hela beror ju på hur bra/dålig min stegräknare är). Enligt räknaren blir det ungefär 9,8 km. Iform.se säger strax över 10 km. Men vad spelar det för roll. Det viktiga är att JAG KLARADE DET! Galant dessutom. Och min andning har blivit bättre/mer effektiv. Gött mos!

Jag har inte fått beskedet än. Inte för att jag har hört talas om någon annan som har det, men jag är så otålig!!!



Kan åtminstone se att jag är behörig till alla kurser jag sökt. (Minus en, men den tänkte jag ändå inte läsa.) Det är ju bra det.

Små eller stora, bekymmer har jag, det kan vi konstatera. De flesta verkar dock handla om födointag.

• Bekymmer nr 1:
  Det är märkligt väder ute, varmt & kvavt, vilket får mig att känna mig lite märklig till mods.
• Bekymmer nr 2:
  Mat? Jag är väldigt sugen på god mat, men har noll ork att laga den. Samtidigt vill jag ju absolut inte köpa färdigrätter (det är mot mina principer). Hämtmat kan jag förstås acceptera, men jag skulle föredra att laga något så jag kan göra matlådor samtidigt. Åter till problemet - orkar inte laga!
• Bekymmer nr 3:
  Ska jag strunta i mat, och köpa glass istället? Visserligen utesluter inte glassen maten, men äter jag ingen vettig mat måste jag ju leva på något. Det för mig dock åter till problem två, med matlådedelen.
• Bekymmer nr 4:
  Om jag nu lagar något, VAD ska jag laga?!
• Bekymmer nr 5:
  Jag har levt på fil denna vecka (avverkat snart 4 liter sedan i måndags - vanligtvis äter jag 1½ per vecka). Och JÄVLAR vad GOTT det är med fil! Men min müsli tar slut så snabbt... 

För att motivera mig, tror jag faktiskt att jag dristar mig till att ta bilen till affären. Shame on me!