Födelsedagsbarnet fick, som sig bör, presenter. Sådant uppskattas inte alltid av syskon, eftersom de också väldigt gärna vill öppna paket.

Mitt i födelsedagsfikat påkallar mittenbarnet uppmärksamheten. Ett tal skulle hållas.
"När jag fyllde år fick * & * paket. Men nu när * fyller år fick inte jag så mycket paket. Varför får inte jag några paket?"
Och plötsligt rann bägaren över. Det var inte kul att vara fyra år och inte få lika många presenter som sjuåringen. Tårarna sprutade, och tröstande kramar erbjöds.

F hoppar upp från sin stol och springer in (vi satt ute på verandan) men är snabbt tillbaka igen.
"Titta vad jag har! Vi måste ha missat det!"
Ett paket. Barnet öppnar, och däri låg en liten teservis i porslin, med små blommor på.

UNDERBART! Det var det bästa och finaste barnet någonsin skådat. Genast skulle alla få kaffe, te, saft och ja allt möjligt som man kunde tänkas vilja ha och dricka ur i de små kopparna.

Under resten av kvällen och även dagen efter skröt barnet om vilken vacker och fin och bra present som hon fått. ♥

Tillbaka från staden i norr och peppad inför imorgon. En heldag med de nya. Har fått en ny fadderklass (eftersom "den förra" inte börjar), vilket innebär att vi är fyra faddrar + en huvudfadder till denna klass. Lyllos dom som får mig och LN som faddrar alltså!!! (Okej, de andra är säkert också bra!)

Imorgon ska jag kliva upp klockan 7, vilket blir fjärde dagen i rad då jag vaknar vid denna tidpunkt.
Trevligast av de mornarna var väl att vakna och plötsligt få två goa ungar bredvid sig imorse (även om jag kanske hellre hade sovit vidare). En vuxen och två knoddar i en 80 cm bred säng. Mina armar fick inte plats, och innersta barnet började gnälla på att "jag får inte plats, jag ramlar ner!" så tre-i-rad blev ganska kortvarigt.

Hahaha!

För att komma till Trädet, måste man köra förbi Skogen.

Hahahaha!


Västra sidan av Sverige är roligt. Och hur som helst så ligger min jacka där. Skönt att det problemet var löst. Nu ska jag bara få hem den också...

Kände för att byta ut mina elektroniska pengar mot lite trevligare saker.

• Presenter till helgens födelsedagsbarn.
• Puder + borste.
• Kroppssmör.
• Drinkpinnar + plastiskuber.
• Duk.

Den här bilden tog min kompis på mig imorse!



Jag har blonderat håret. Fint va?!

Jag och LN skojade om att vi var rika som fan, nu när vi både får lön & CSN-cash.

Så ni kan kalla mig Richie Frich nu, om ni vill.

Aaah, it's killing me! Kolsyrasystemet.

CO2 + H20 <-> CO2 (aq) <-> H2CO3 <-> HCO3^(-)- <-> CO3^(2-)

Funkar skitbra mot försurning och mot övergödning. Good shit.



Kolsyra är inte bra för tänderna eftersom syran vittrar sönder kalcium (kalksten/skelett: CaCO2)
H^(+) + HCO3^(-) + CaCO2 <-> Ca^(2+) + 2HCO3^(3)
Då får du löst kalcium och lite annan skit som inte är så mycket att tugga med.

Jag vet. Intresseklubben antecknar, right. Men du kanske lärde dig något?

Ringde nyss till två av de butiker jag besökte i tisdags, och frågade om min jacka fanns där. Det gjorde den inte.

Var fasen kan den ha tagit vägen då?! Hade den senast i söndags, vad jag minns. Råkade Mik få med den? Ack ack. Jag vet inte...

LINSER BESTÄLLDA!

Insåg idag att jag aldrig kommer att klara mig igenom nollningen utan linser (jag är nästan blind och jag går dagligen omkring lins- och glasögonlös) så nu tog jag mig i kragen och fixade skiten. Vet ju dock med mig att jag kommer att gå till optikern snart för synundersökning (ringa imorgon för att boka tid?) så det fick ju inte bli ett allt för stort paket till brevlådan med alldeles för många linser som endast ger mig halvgod synskärpa (därför måste jag till optikern!). Därför blev det ett 2-packspaket med färgade månadslinser (eller två stycken paket, eftersom jag måste ha olika styrka på mina fina ögon).

Färgen på linserna är inte långt från min naturliga färg, men det var väl å andra sidan lite tanken.

Det är bekräftat: jag har en vätte här hemma som gömmer mina saker!

Borta just nu:
* Vattenpipa (och jag som just köpt vattenpipetobak & kol!)
* Jacka
* Ett gäng föreläsningsanteckningar (om de någonsin varit o-borta vet jag förstås inte...)

Det är lätt att hamna i negativa tankar vid självstudier, i stil med "jag fattar inte ett jota" och "jag kommer aldrig att klara detta". Jag tänker så hela tiden.

Trots negativitet och halvdåliga resultat och trots att jag inte alls är särskilt fokuserad så lyckas jag ändå ganska bra. Jag tar mig framåt, jag hittar stycken att läsa så jag finner de svar jag söker och jag tänker att "fan, jag sätter den här tentan".
Alldeles nyss kom jag på (jag har kommit på det förr, men inte gjort det än) att jag borde läsa en binge feta labrapporter, eftersom det där antagligen finns ledtrådar till kunskap jag behöver väcka till liv igen. Yes.

Nu: Göra klart gammal tenta nr 2, och sedan: läsa labrapporter!

Har gjort klart gammal tenta nr 1. Nu ska jag fixa gammal tenta nr 2.
Piece of cake!

---

Btw: snygg bild va?! Kommer bli skitsur om jag ser att någon snor den!

Yes, dom är causing me trouble just nu kan jag säga. Huvudbry to the MAX!

För någonstans djupt inne vet jag exakt vad dessa är, jag kan bara inte hitta riktigt ända fram till rätt svar. Ungefär samma problem med utbytesaciditet för tillfället.

Hittar inte föreläsningsanteckningarna från den föreläsningen (som ägde rum för 1½ år sedan).

Tog pluggpaus och tittade på King of sorrow och åt. Jag tyckte inte att den var bra. Platt. Långsam dialog.

Filmen handlar om en snubbe, som dödar folk som gör fel (fel i enlighet med samhällets normer och vanligt hyfs) parallellt med en psykolog som vill dö. Låter det spännande?

Försökte att se filmen ur ett filosofiskt perspektiv, då den åtminstone får lite mening. Vad är rätt, och vad är fel? Alla ska dö någon gång. Vad du än gör så blir du alltid förlåten. Men kan du förlåta dig själv? Bla bla bla. Sådana saker. Men jag vet inte om någon kom fram till något vettigt.

Drottning av sorg var självmordspsykologen, som dessutom i slutet när eftertexterna rullade antagligen inte var ett dugg gladare än innan (ja, jag kan nog drista mig till att avslöja en sådan banal detalj som att hon var glad för en liten liten stund).

Just nu känner jag mig varken glad eller ledsen. Snarare: Jaha. Thats it?
Dags att återgå till studierna då...

Text tv?

Haha.
Jag har ätit pannkakor till lunch. Yum yum. Smetade två mosade avokados och pepprade med citronpeppar över två av dom. Ytterligare två fick mosad banan som smaskigt innandöme.

Till min mors 50-årsdag bakade min kära big sis en sjujäkla massa bakverk (jag dekorerade!). Och ungefär såhär brukar det också se ut när man hälsar på hos henne. Hon bakar som en gudinna, och man går alltid hem ett par kilo tyngre.

Jag är ingen kändisletare. Under mina fyra år i Djurparken, såg jag inte en enda kändis - trots att de, enligt mina arbetskamrater, varit i samma rum för bara en minut sedan. Totalt värdelöst. De visar och pekar lite försynt, var kändisen står. Jag ser ingenting. Samma gäller när mina vänner ser kändisar på stan. De ser någon, och jag ser ingen.

Sure, jag ser kändisar på livescener. Och visst, efter många om och men lyckades mina kompisar peka ut Leif Pagrotsky på Hultsfredsfestivalen (en kort gubbe med långa livvakter). Men det är väl inget att skryta med. Jag är aldrig den som får syn på kändisar. Inte ens när Magnus Uggla gick upp (och sedan ner) för Drottninggatan i Norrköping för en massa år sedan, då jag och min kompis satt och fikade såg jag honom. Om hon inte sagt något, skulle jag antagligen bara tänkt att det var en kort människa med fluffigt hår som gick förbi.

MEN (i sann Tony Irving-stil) nu, vid 22 års ålder har jag fått syn på min första kändis.

Jag förstår att alla nu undrar vem det kan vara, och ifall jag behöll mitt lugn, och ifall jag bad om en autograf. Men det får bli en cliff-hanger.

Ja. Imorgon börjar det nya livet. Fredagen den 12e september ska jag ha på mig en balklänning. Så nu ska jag leva på vatten och bröd i tre veckor, för att kunna anpassa min kroppsform efter klänningen (som jag köpte när jag gick i gymnasiet!).

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ER?!

Innan jag fortsätter mitt arga inlägg vill jag bara berätta att jag just upptäckte att min ljuskrona här ovanför bordet är trasig. Fuckit!

Jag blir så frustrerad och arg över hur folk kör.

Scenario 1: Jag kör på 90-väg, med en hastighet pendlande mellan laglig och laglig+10km/h. Det är 2+1 väg och vi har justkommit till en 3km lång sträcka med endast en körfil. Bilen bakom gasar, och lägger sig med knappt en bilslängd mellan mig och ligger kvar där i följande 3 km. (För att jävlas gasar jag på strax innan tvåfilsvägen och bränner iväg en bit ifrån bilen bakom - förutsatt att det inte är några fordon framför mig.) Bajspackarbilen gasar sedan upp i 140-150 km/h (jävla galning!) och kör förbi.

Scenario 2: Heldragen linje, på grund av många upp- och nedförbackesvägar, samt halvbranta kurvor. Vägen ser ut som sådan i kanske 5-10 minuter. Och hela tiden ligger en biljävel och trycker mig i röven konstant, för att sedan göra en korkad omkörning med dålig sikt.

Scenario 3: Kör på 2+1 väg. Gör en omkörning, och svänger in på högerfilen just när vänsterfilen börjar att visa med pilar att den är påväg att "försvinna". Jag ligger då på säkert avstånd till bilen framför (och efter). Vips så kör en dåre om i vrålfart, precis då vänsterfilen går in i högerfilen och måste därmed tvärbromsa för att inte köra in i bilen framför. (Då inträffar alltså scenario 1 - fast med andra personer och inte jag).


Jag skiter i att du kör farligt och vill riskera din egen säkerhet och ditt liv. Men tänk för guds skull på mig som ligger framför (scenario 1 och 2) och medtrafikanterna runtomkring! What if en hare hoppar upp på vägen vid scenario 1 eller 2, och jag måste tvärbromsa. No way att du där bak hinner reagera, och plötsligt sitter din nos fast i min bakdel och jag är död (eller åtminstone inte mår särskilt bra).

Snälla, DRIVE SAFE!

Igår hade jag 100kr att spendera till måndag.

Nu... har jag mer.
Och i början av september rullar första CSN-cashen in också.

Fatta vad jag kan flåda på!
(Om jag vill...)

Närmare bestämt TVÅ löner!


YAHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Jag skiter i den belöningsstege jag hittade på igår. Insåg rätt snabbt att man inte kan plugga varken 8 eller 10 timmar på en FREDAG! Jisses.

Så det blir smaskig middag, utan pannacotta (men vafan, jag har ju glass om jag nödvändigtvis måste ha efterrätt!). Nu ska jag bara komma på vad jag vill äta...

Jag kom på att jag måste ju belöna mig själv för att jag studerar bra!

Så imorgon får jag göra följande trevligheter:
6 timmars heltidsstudier = Byta sängkläder, fixa hårinpackning och somna hel & ren.
8 timmars heltidsstudier = Tillaga lyxmiddag.
10 timmars heltidsstudier = Tillaga lyxmiddag, med pannacotta & färska bär (!) till efterrätt.


Nu kanske det inte är så roligt att byta sängkläder, men det finns inget härligare än att krypa ner i en nybäddad säng!

När jag har klarat de tre tentor jag nu har framför mig vill jag ge mig själv en stor belöning. Jag har tänkt att jag ska unna mig en utlandsresa. Och nu har jag börjat bli sugen på att köpa skojiga saker till bakning och baktillbehör (så som spritsgrejer, sockerpasta, strössel, fina formar etc). Men det får vänta till den dag då jag börjar jobba och inte kommer ha så mycket vettigt för mig på min fritid.

Därför tror jag nog att det är bäst att jag gör upp en belöningsplan för mig själv, som motivation till att plugga.

Klara alla tre tentor: Resa till varmare breddgrader under novemberlov.
Klara två tentor: Lägga in mig på spa med övernattning.
Klara en tenta: Ansiktsbehandling, alt. helkroppsmassage.

Hm. Eller kanske jag ska prioritera annorlunda? För nu blev jag mest sugen på att bara klara två tentor (hehe).

Jag får kräkattacker varje gång jag går in i mitt hygienrum. (Vad fasen kallar man ett badrum utan badkar med med dusch? Duschrum associerar jag till en lokal med ett flertal duschar á la skoljumpa och "att gå in i toaletten" låter ju även det en smula fel!) Kanske det är att ta i, men jag är förbaskat trött på doften.

För ja; det handlar om en doft! Inget bajs här inte (det hade varit odör). Nä, det är duschcreme utav märket Axe. Alla som känner till Axe (vilket jag antar alla gör) vet att Axe luktar väldigt mycket. Och jag misstänker att Ingo dränkte in hela mitt duschdraperi med krämen, och istället för att tvätta bort den kräm han använt vid själva duschningen med vatten, så torkade han av skummet direkt på handduken. För duschcremen står inte längre i detta rum. Och badrumsfönstret/toafönstret/duschfönstret/hygienrumsfönstret har stått öppet ett antal timmar sedan han duschade (nu stängt).

Och för varje gång jag går in där nu blir jag mer och mer trött på lukten, så nu börjar jag nästan känna ett desperat sug efter att tvätta alla textilier i berört rum och torka rent väggarna vid duschen. För det borde ju hjälpa. Och skulle det inte göra någon skillnad, ja då skriver jag ett klagobrev till Axe och ber om kompensation för själsligt lidande.

Efter en spenderad stund på toaletten av utländsk besökare:
Frida, do you want me to open the window?

Ja, nu är jag hemma igen.

Gröna Lund har en ny attraktion: Kvasten. Och den är på alla sätt bättre än pariserhjulet.

1: Kön går inte rakt ut i nöjesparken, utan ringlar sig fram.
2: Den ser roligare ut än pariserhjulet.
3: Den går snabbare.
4: Det tar inte lika lång tid att åka ett varv.
5: Man slipper snurra på vagnen (hey, det finns inte ens handtag!).
6: Den ÄR roligare än pariserhjulet.


Men jag kan inte påstå att jag tyckte den var särskilt svinlande, overall.

In deed. Ikväll ska jag lattja runt på Grönan.

Anländer till Stockholm 23:40. Går till rätt tunnelbaneplattform och kliver på. Njuter av kanske fem minuters åkande och jag kliver av. Lokaliserar utgången, spatserar bortåt och ska just åka upp för rulltrappan då en ung kille går på före mig. Han har en svart manchesterkavaj med avrivna armar, prydd med ett par fyrkantiga nitar. I övrigt ser han ut som vem som helst; blont lockigt hår & ett oförstört babyface.

Innan jag kommer till sak, måste jag klargöra följande:
Uppgången består av tre sektioner. En rulltrappa som går ner, mittsektionen med en vanlig trappa och en rulltrappa som går upp. Till höger och vänster på väggarna (alltså på ena sidan om vardera rulltrappa) sitter reklamaffischer uppklistrade.

Babyface tar första steget upp på rulltrappan och ställer sig, i enlighet med "regeln", på höger sida av rulltrappan. Härligt, tänkte jag och konstaterade att jag kommit rätt.

Nu till sak: Babyface nöjer sig inte med att stå på höger sida. Nej, han vänder hela kroppen in mot väggen till höger! Längs med hela rulltrappefärden dessutom, för att beskåda reklamaffischerna (vilka består av  typ fem The Love Guru-affischer och tre likadana med lite text i svart och vitt).

Jag skrattade åt Babyface, att han så uppenbart visade att han ville se på reklamaffischerna som dessutom var likadana. Men det är kanske så man gör det här i Stockholm, inte snegla diskret i ögonvrån, utan visa hela världen vad du är intresserad av.

När affischerna tar slut vänder Babyface kroppen framåt, böjer sig ned och tittar på ett klistermärke någon placerat några trappsteg upp på rulltrappan. Sedan är rulltrappefärden slut och han kliver av och ut.

Jag visste, eller jag hade för mig, att jag någonstans hade en pärm med lite papper som eventuellt kunde höra till en av de kurser jag ska tenta om nu under min härliga tentaperiod. Och bara för att jag "ska bara kolla i väskan för att se om flaskan jag letat efter aslänge ligger där i, men det tror jag inte"-letade i min stora resväska...


...så HITTAR jag självklart pärmen! Och då visar det sig helt plötsligt att det inte bara var lite papper utan SKITMYCKET papper och BRA papper dessutom!

Yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes yes!

YES!

Och jag är förjäkla bra på att uttala det också: Atomabsorbtionspektrofotometerlaborationen.

Atomabsorbtionspektrofotometerlaborationen.

Och jag ljuger inte: jag kan faktiskt uttala det, skitsnabbt dessutom!

Efter höstterminen kommer ni då att bli högskoleingenjörer och efter vårterminen teknologie magistrar i miljövetenskap om ni klarat rätt kurser tidigare.



(Bara jag ser till att fixa fysiken!)

Ibland funderar jag över om människorna runt omkring mig planerar sin tid efter min. Det är nämligen så att det mesta händer när jag inte är i närheten eller helt enkelt inte har möjlighet att närvara av andra anledningar. Sådant suger.

Nu ska jag kanske inte påstå att jag står tomhänt och aldrig får göra roliga saker. Missar jag något, är det ofta på grund av att jag har annat trevligt för mig. Men visst är det typiskt, att olika händelser tenderar att ständigt krocka med varandra.

Ja, snart börjar det. Eller, börjar om kanske man ska säga. Hur man än vill se det, så är det i alla fall på det viset att i helgen ska jag träffa tyska A och svenska D från Lissabon. Och dessutom (!) kommer förmodligen även tyska I från Faro hit. Helt sjukt.

När tyska I har åkt hem, avlöses han med finska J (mitt fadderbarn). Och sedan kommer hösten se internationell ut, av den enkla anledning att jag rent allmänt bara ska finnas till hands för utbytesstudenterna (åtminstone finska J).

Kanske åker jag rent utav till Tyskland eller Holland själv, och hälsar på mina vänner där nere också utav bara farten. För jag kan ju inte sluta vara internationell nu när jag börjat!

Barn är kloka.

Jag är färdig och redo för utgång.
Alltså blir det Strand ikväll, trots tvivel. Jag skiter i vädret och har kul ändå!

Jag vann 60 kronor! Hurra hurra!

(Att jag därigenom förlorade 40 kr eftersom lotterna kostade 100 är ingenting jag vill tänka på.)

Ännu en söndag, och ännu en Strand-kväll (utestället Strand alltså). Förra veckan bangade jag, eftersom jag var trött, seg och opepp. Idag är det sista Strand för i år. Jag är inte pepp.
Behöver plugga. Är lat. Jobbar imorgon. Dåligt väder. Fördelarna med soffan bara hopar sig.

Fördel med Strand?


... Kul?

Aah. HJÄÄÄLP! Hur ska jag göra egentligen?

Min granne Passion flyttar ut ur sin lägenhet nu. Det är sorgligt, men hon blir åtminstone kvar i stan ett litet slag till, innan hon far "hem hem" och slutligen till Japan-landet.

Och jag är en väldigt väldigt bra granne och vän! Jag hjälper nämligen Passion att flytta, genom att ta mig an saker hon inte ska spara. Jag har adopterat ett gäng torrvaror (mat) och nu är jag även innehavare av en kryddträdgård (i balkongblomlåda) och två levande växter (ett bra komplement till mina fyra halvdöda).

Så min nervositet över att lyckas hålla liv i växterna är total, men jag ska icke låta mig nedslås. Jag ska nämligen plocka fram mitt gröna finger, och vårda mina nya (och gamla) växter med största ömhet och kärlek.

Ibland, när jag inte har något bättre för mig, så läser jag bloggar jag egentligen inte skulle våga erkänna att jag läser. Dock i brist på annat, eftersom jag ytterst sällan hittar något där jag egentligen är intresserad av och vill veta.

Nähädu. Ingen fantasi här inte. Orka fixa mat.

Köpte en påse chips och tortillas. Får se vad som händer med födan, om jag orkar förvandla skiten till något.

Ja, nu kände jag mig väl inte så särskilt välkommen hem. Jag sprang över min dörrmatta (där det för övrigt står: "Oh, shit. It's you again.") och kastade mig in på toan med posten i högsta hugg. Hade fått en reklamlapp från ICA och en medlemstidning från mitt fack. Tack för det. Jag ♥ post!


Nu ska jag till Maxi för att köpa en tv-sladd, ett gäng lotter (?) och ett liv.

För två veckor sedan skickade nuvarande sexmästare (festansvarig i min studentförening - har ingenting med varken siffran eller aktiviteten sex att göra) ett mail till alla som ska vara faddrar i höst och berättade att han bifogade en fil. Snart därefter skickade han ett nytt mail, för att tillägga att han visst glömt att bifoga filen men att han skulle fixa det så snart han kom hem igen. Bra.

Jag har fortfarande inte fått filhelvetet. Och då har jag ändå tjatat på honom ett antal gånger. Gaah! Antagligen är det en totalt oitressant fil som jag tittar på i ett par sekunder och sedan stänger ner. Men det är själva grejen. Nyfikenheten - jag vill ju veta vad det är för något.

Så jag tjatar vidare, och känner mig som en riktig PITA.

Ja, det är allt jag kan säga just nu. Oj...


Varför?
Jag insåg just att Grande Finale (avslutningssittningen för nollningen) är den 12e september. Och den 13e september ska jag skriva en fysiktenta.

Jag säger det igen: Oj...

Whatch out Michelle Pfeiffer!

Får inte tillbaka cykeldäcket på plats! Måste använda cykeln imorgon. Jag vet inte ens om slangen är hel eller trasig (hittade inget när jag kollade förut). Åååh! Så jävla irriterande!

Nästan varje natt drömmer jag om mitt jobb. Jag vaknar alltså mitt i natten av att jag rycker av mig täcket för att ställa mig upp och jobba. Jag drömmer också att jag trycker på en knapp (jobbrelaterad situation). Men inte i natt.

• Jag lyssnade på mig själv när jag var 11-12 år och sjöng något gudomligt vackert.
• Jag var gravid (tidigt stadium) och skitstolt över det. Denna gång (har ju förstås drömt om graviditeter förut) hade t o m bullen på magen en pappa, som kom och övveraskade mig (i mina graviddrömmar är det alltid bara mig det handlar om).
• Jag såg en förståndshandikappad gubbe kissa i en dusch.

Den som kan luska ut vad detta föreställer, kan få en liten fin sten från marken*.


* Vinnaren är själv ansvarig att se till så priset införskaffas.

Imorse hade jag för lite tid att göra för många saker. Eller rättare sagt: jag hade för lite tid för att chilla på samma sätt som jag brukar på mornarna. Kommer därför inte ut förrän lite senare än vad jag hade tänkt från början.
Lufttomt i bakdäcket på cykeln.
Ingen luftpump vid biblioteket.
Chefen svarar inte i telefon (skulle berätta att jag befarar jag blir sen).
Går till nästa pump (5-7 min gång) och pumpar.
Cyklar som fan (30 minuter på mig innan jag ska köra iväg).
Svart katt springer över (cykel)vägen.
Kommer fram , och svettas som en gris (färden tog ca 12 min!!!).
Tar bilen och kör iväg.
Tvingas stå på ett gäng A-brunnar (fånigt, men jag jobbar på det!).
Råkar äta lite glass (oh, vad synd!).
Blir sakta men säkert allt mer sen.
Störtregn (som tunnades ut efter ca 5-10 min).
Färdigjobbad, och kommer fram till cykeln - återigen luftlös.
Hittar ingen cykelpump på jobbet.
Går hem.
Kör över huvudet på en snigel så hjärna (med mera) smetas ut på vägen.
Tar vägen förbi maxi, för att köpa cykellagningskit och toapapper (som jag glömde igår).
Inser att jag inte har någon plånbok med mig.
Vandrar vidare hem.

Kategori: Arbete

Idag kommer du att uppleva en ovanligt positiv dag på jobbet. Lagandan är på topp och du finner dina arbetsuppgifter intressanta.



Okej. Imorgon kommer jag alltså att trivas på jobbet.

Jag fick ledigt idag (ska jobba imorgon istället). Så jag satt i Kalmarsundsparken i fyra timmar. Nu ser det ut som att jag har på mig bikini konstant (hint: solbränd).

I onsdags ville jag inte jobba alls. Har inte varit särskilt arbetsmotiverad under veckan. Tur jag hade ett kul arbetspass igår (fick åka lite båt och softa i solen!). Behövde lite ledigt, så man kan väl säga att det var tur att bilen inte fungerade som den skulle idag (vilket var anledningen till att dagens arbete blev uppskjutet tills imorgon). Och dessutom fick jag veta av Klara (som joinade mig i solen) att vädret skulle vända imorgon, och börja bli tråkigt igen. WOHO! Jag knep sista soltimmarna!

Efter timmar av stekande (och lite plugg) tog jag mig hem. Slöade ett slag, men ryckte upp mig och cyklade bort till Giraffen. Gick in till Lindex för att fråga om väskan jag dumt nog inte köpte (i juni?), den fanns förstås inte kvar. Nåväl. Skulle köpa fil, bananer och toapapper. Det var det viktigaste. Sen tänkte jag storhandla lite rent allmänna grejer, så jag har mat hemma. När jag börjar trampa iväg från Maxi, med en tung och fullproppad rycksäck på ryggen och en frysväska i cykelkorgen inser jag till min fasa att jag glömde toapappret. (Ursäkta, men jag har ingen roligare historia att berätta idag än såhär!) Lagen om alltings jävlighet: jag glömde det viktigaste.

Införskaffade mig en stavmixer. Drack banan&blåbärsmilkshake, käkade mackor med skagenröra&grönsaker och tittade på en film.

Jag älskar att inte jobba!

När jag gör konstiga inlägg, så är det mobilnätet som f**kar upp å, ä och ö.