fluga

Antal sökta jobb: Många
Antal jobb att söka: Inte så många - väntar "alla" till efter påsk kanske?
Antal oväntade samtal: 1 (tyvärr inget roligt)
Antal timmar spenderade i böcker: 0 (hann inte till biblioteket när jag var i stan)
Antal mil körda idag: 12.5
Antal dadlar uppätna: Snart 1

Jag har aldrig haft några problem med jobb och pengar. Så plötsligt blir jag färdig med skolan och tar examen. Då är jag inte längre värd något.

På två månader har jag sökt 25 jobb. Ett av dessa hörde av sig och var en smula intresserade, men idag fick jag mail om "Tack, men nej tack!".

Jobben jag har sökt har varit jobb jag är kvalificerad för. Jag har inte tagit mig något vatten över huvudet. Jag har heller inte sökt jobb som är "för simpla". Helt enkelt; jag har sökt 25 jobb som skulle kunna passa mig och min utbildning. Även några jobb i stil med mina tidigare arbeten.

Det var en månad sedan mitt senaste sökta jobb. Jag fick plötsligt ingen lust.
Ibland vill jag bara ge upp med jobb och fortsätta plugga. Samtidigt känner jag mig klar som student (för nu).

Idag sökte jag ett jobb igen. Jag vill inte påstå att jag känner mig ett dugg självsäker och tror att "det löser sig snart". Men jag hoppas att det gör det. Jag vill tro att det gör det.

Och för guds skull: Hoppas detta är första och sista gången jag är sysslolös!

Hej! Här är jag!

Okej. Jag min skidkarriär kanske inte kommer ge mig (eller Sverige) några OS-guld. Men det är ett stort steg för mig, som aldrig satt min fot i en pjäxa eller hand kring en skidstav (sedan de två-tre tillfällena på dagis/lågstadie). Förmodligen borde jag fotografera mig själv som jag ser ut idag. För på måndag förväntar jag mig ha ett gäng brutna ben, vara täckt av blåmärken och jaa... Allt annat som kan gå snett.

Wish me luck!

Fick ett brev angående tjänstepension. Gav mig inte så mycket, men att läsa om belopp till efterlevande gjorde mig en smula fundersa.

Ju mindre du jobbar, desto mindre är du värd. Och lever du ensam, varken har barn eller föräldrar, ja då är du värd ännu mindre.

Låter inte det väldigt sorgligt?

Att flytta kan vara traumatiskt.

Flytt 1: Flytta hemifrån. Det var jobbigt. Spännande helt klart. Men nu i efterhand inser jag att jag hade noll koll. Jag hade ingen aning om vad som behövdes till ett hem. Jag fick med mig alldeles för mycket saker, men samtidigt alldeles för lite. Nu när jag tänker efter tror jag inte att jag blev riktigt helt och fullt nöjd.

FLytt 2: Flytta från första lyan. Oj oj. Det var jobbigt! Det blev en sådan utdragen flytt. En konstig flytt. Först hyrde jag ut den, hyrde shälv en annan lägenhet för att till sist flytta in och ut ur både min första och andrahandslägenhet samtidigt.

Flytt 3: Flytta från min första riktiga lägenhet. Det var jobbigt. Slutet på eran. Första markeringen på att min studietid är över. Det sög. Jag hatade det, och ångrar det lite fortfarande.

Flytt 4: Helt klart min märkligaste flytt. Från början hade jag tänkt att jag skulle bli kvar här tills något annat dök upp. Men det orkar jag inte. Jag trivs inte här och därför gör jag något åt saken. Lite tråkigt att jag inte flyttar in i min "drömlya" förstås, men hey det är lugnt. Tror jag.

Jag är med andra ord varken glad eller ledsen över att flytta denna gång. Det är klart att det är trevligt att komma närmare familjen. Men vad gäller själva boendesituationen kunde jag nog kännt mer entusiasm om jag hade lyckats ragga upp en egen lägenhet.