Att festa eller inte festa
Jag har 6st kinestecken på mina armar. Och ett hej. Och ångest. Det finns en anledning till varför jag egentligen tröttnat på att supa. Jag vet (aldrig) hur jag blir. Själklart är man bästa vän med alla, säger konstiga saker, larvar sig och dansar fånigt. Jag tycker fulla människor är jobbiga. Och jag är antagligen något fruktansvärt sjukt jobbig när jag är full.
En gång, för kanske ett år sedan (?) skulle jag inte gå ut. Jag skulle gå på en tillställning och ha lite trevligt med vänner, för att sedan gå hem. Följde med ett gäng hem till Ellen. POFF! sa det, och därefter vaknade jag hemma i mitt korridorsrum utvilad och nöjd efter en trevlig kväll.
Skulle jobba på kåren kvällen efter jag-ska-inte-ut-ikväll-kvällen. Eller om det var puben kanske? Hur som helst så kom Malin dit och berättade för mig hur full jag varit och att hon nästintill fick bära hem mig från kåren. WHAT?! Nå, klart jag förstod att jag varit full, men jag trodde väl aldrig att jag gått till kåren. Jag hade ju bestämt att jag skulle hem.
Kvällen då jag var på kåren utan att jag visste om det, blev jag filmad i samband med att vi skulle lämna Ellens lägenhet. Länge ville jag inte se filmen, men gjorde det ändå till slut, av misstag. Tursamt nog var något fel så jag slapp se hela. Men det var riktigt obehagligt.
Nu för tiden dricker jag oftast inte särskilt mycket. Två-tre drinkar, kanske något mer, men det är inte samma fylla som förr. Jag har större koll på situationen och vet vad jag gör. Och framförallt: ingen ångest dagen efter.
Jag vill radera idag.
En gång, för kanske ett år sedan (?) skulle jag inte gå ut. Jag skulle gå på en tillställning och ha lite trevligt med vänner, för att sedan gå hem. Följde med ett gäng hem till Ellen. POFF! sa det, och därefter vaknade jag hemma i mitt korridorsrum utvilad och nöjd efter en trevlig kväll.
Skulle jobba på kåren kvällen efter jag-ska-inte-ut-ikväll-kvällen. Eller om det var puben kanske? Hur som helst så kom Malin dit och berättade för mig hur full jag varit och att hon nästintill fick bära hem mig från kåren. WHAT?! Nå, klart jag förstod att jag varit full, men jag trodde väl aldrig att jag gått till kåren. Jag hade ju bestämt att jag skulle hem.
Kvällen då jag var på kåren utan att jag visste om det, blev jag filmad i samband med att vi skulle lämna Ellens lägenhet. Länge ville jag inte se filmen, men gjorde det ändå till slut, av misstag. Tursamt nog var något fel så jag slapp se hela. Men det var riktigt obehagligt.
Nu för tiden dricker jag oftast inte särskilt mycket. Två-tre drinkar, kanske något mer, men det är inte samma fylla som förr. Jag har större koll på situationen och vet vad jag gör. Och framförallt: ingen ångest dagen efter.
Jag vill radera idag.
Kommentarer
Trackback