Avskurna perspektiv

När jag skar av mig en bit av pekfingret blev jag hysterisk och visste inte var jag skulle ta vägen. Blodet forsade, och efter endel krångel tog jag mig äntligen till akuten.



Min lilla skada bleknar något ofantligt i jämförelse med denna mannens avkapade huvud. Vet man inte om vad som hände (med mig), och inte tittar så noga går det inte att säga att jag skadat mig över huvud taget. Jag själv både ser och känner skadan varje dag förstås, men jag vill drista mig till att påstå att jag är glad över att jag endast skar bort en bit hud från fingret, istället för halva hjärnan och skallbenet.



(Tryck på bilden för att komma till artikeln om mannen.)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback