Feberyra nostalgitrippar
Lyssnar på gammal musik. Från fyra-fem år sedan. Till exempel. Tänk när jag bodde i Söderköping. Herregud. (Och jag fortsätter hävda att jag är ifrån Norrköping...)
Tidigt tjugohundratal. Jag mådde skit. Mamma mådde skit. Lillasyster mådde skit. Storsyster bråkade med mamma och var nästan inte hemma. Familjen var trasig och ingen pratade med någon annan. Kände inte ens förtroende nog för mina vänner. Ville inte prata med någon. Ibland när jag tänker på det, förstår jag inte hur jag klarade mig.
På rutin gick jag upp varje morgon och gick till skolan. Kom säkert sent. Såg förmodligen totalt utmattad ut. Antecknade det jag skulle och utförde mina uppgifter som de skulle. Någon gång fälldes snäva kommentarer ifrån klasskompisarna. Ibland käftade jag tillbaks, men aldrig tillräckligt. Kände mig så fånig så fort jag öppnade munnen.
En gång i mellanstadiet blev jag så arg att jag höll på att kasta en sax på Petter. Ååh, vad arg jag var! Han blev rädd. Jag gav upp och slängde mig själv på bänken och storbölade istället. Jag förmodar jag nästan alltid har vart introvert med min ilska.
Jag var så osäker och otrygg i mig själv. Hade några vapendragare på mIRC-chatten jag brukade hänga på. Några gånger prövade jag skära mig i huden (aldrig längs pulsådern dock) med glasbitar och vid ett tillfälle skulle jag tatuera mig själv med en synål och bläck. Det gick dåligt.
Många gånger gick jag sönder i skolan. Min fasad alltså. Och jag antar att det är tack vare det som jag blev uppmärksammad. Min favoritlärare talade med mamma. Kära moder blev min vän och familjen började lappas ihop. Nu pratar jag med mami om allt. Okej, nästan allt.
Tidigt tjugohundratal. Jag mådde skit. Mamma mådde skit. Lillasyster mådde skit. Storsyster bråkade med mamma och var nästan inte hemma. Familjen var trasig och ingen pratade med någon annan. Kände inte ens förtroende nog för mina vänner. Ville inte prata med någon. Ibland när jag tänker på det, förstår jag inte hur jag klarade mig.
På rutin gick jag upp varje morgon och gick till skolan. Kom säkert sent. Såg förmodligen totalt utmattad ut. Antecknade det jag skulle och utförde mina uppgifter som de skulle. Någon gång fälldes snäva kommentarer ifrån klasskompisarna. Ibland käftade jag tillbaks, men aldrig tillräckligt. Kände mig så fånig så fort jag öppnade munnen.
En gång i mellanstadiet blev jag så arg att jag höll på att kasta en sax på Petter. Ååh, vad arg jag var! Han blev rädd. Jag gav upp och slängde mig själv på bänken och storbölade istället. Jag förmodar jag nästan alltid har vart introvert med min ilska.
Jag var så osäker och otrygg i mig själv. Hade några vapendragare på mIRC-chatten jag brukade hänga på. Några gånger prövade jag skära mig i huden (aldrig längs pulsådern dock) med glasbitar och vid ett tillfälle skulle jag tatuera mig själv med en synål och bläck. Det gick dåligt.
Många gånger gick jag sönder i skolan. Min fasad alltså. Och jag antar att det är tack vare det som jag blev uppmärksammad. Min favoritlärare talade med mamma. Kära moder blev min vän och familjen började lappas ihop. Nu pratar jag med mami om allt. Okej, nästan allt.
Kommentarer
Trackback