The cause of life's problems

I vad som kännts som en evighet har jag kännt mig nedstämd. Jag sätter skyhöga krav på mig själv och har alldeles för många åtaganden för stunden. Och när jag försöker avsluta åtminstone ett av dem - verkar det till synes omöjligt.

Nu har hela dagen börjat som ett helvete. Har suttit här en liten stund och försökt ta reda på vad som är fel. Antar det är en höstdepression. Har kanske inte riktigt accepterat det innan, men jag antar att jag får det varje höst.

Fast jag måste påstå att det känns bra att veta att jag inte är ensam (är det illvilja?). Googlade på höstdepression och fick upp en mängd andra bloggar där personer radat upp med punkter precis vad jag känner.

Vill fly och försvinna härifrån. Långt bort härifrån. För just nu känns allt annat än min tillvaro som en lösning på problemet - trots att det kanske inte skulle hjälpa. Borde kasta mina vissnade blommor. Plocka ut disken jag har på  mitt rum. Städa i kök och allrum (som jag skulle ha gjort för ett par dagar sedan, och nu är Johanna (som har städdagar nu) inte så glad på mig tror jag).

Såhär känner jag mig:
* otillräcklig
* nedstämd
* tråkig
* oförmögen att bli färdig någonting
* sorglig
* ensam
* hopplös
* lönnfet
* trött
* likgiltig
* onödig
* korkad
* egoistisk
* har ingen kontroll på vad som händer runt omkring mig
* gnällig
* ledsen för ingenting alls
* dålig människa
* som om att alla vet allting och jag vet inget alls

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback