Att gå in i väggen

Att gå in i väggen måste vara väldigt jobbigt. Jag har tur som inte har gjort det.

Försov mig imorse, och det var ganska pinsamt eftersom det bara var min andra dag. De trodde säkert att jag hade varit ute och festat och inte orkade gå upp. Fast det hade jag förståss inte. Var otroligt trött efter jobbet igår. La mig och sov en timme, tills det att Josefin kom och väckte mig och ville att jag skulle äta upp halva hennes pastalåda. Så det gjorde jag. Eller litegrann i alla fall.

Och bara därför så var det svårt att somna. Att jag sov innan det vill säga. Kanske blev jag pigg av Jos och min promenad också. Sedan trodde jag att hon spelade hög musik (när jag skulle sova). Men efter vad som kändes som MINST en timme så insåg jag att det var mammas mp3 som jag visst råkat trycka på. Ops.

På morgonen ringde inte mammas väckarklocka (totalt jävla värdelös, I tell ya'). Reagerade på att det var något som lät (min mobil) och insåg att: Shit! Vad fan är klockan egentligen?!

Nåja. Nu var det inte hela världen uppochner. Tursamt nog skulle jag sälja skrindor på morgonen och inte duka fram hela Kamelboden (det tar sin lilla tid). Kom in med bussen runt tio (började egentligen 0930) och sålde på som bara den! 56st.

Resten av dagen rullade på som smort.


Skulle vilja påpeka: När jag jobbar - pratar jag nästan bara om det, ok? Stå ut! Det kommer säkert mer intressant läsning snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback