Frida & djuren
En fridfull landsväg, i mörkret klockan elva på kvällen. En stor bil, hellyse, kanske någon km/h för fort. Radion på högsta.
Nå, nu skulle man kunna tro att detta scenario innebär att föraren är lite dåsig och smått ouppmärksam på vad som händer på vägen. Där har ni fel. Som om jag visste att det skulle hända, börjar jag bromsa in just när älgen kommer upp på vägen. Så där kör jag, strax bakom en springande (skenande?) älg på landsvägen. Det var aldrig någon större fara att jag skulle köra på jättedjuret (fast jag måste erkänna: tur som fan han/hon sprang framåt!). Efter en stund hoppade älgen ned och in i skogen igen.
Det var en riktigt häftig känsla ska ni veta, att puttra på bakom en älg som är nästan lika stor som den bil jag körde. Att se hur tung den är när den springer - men att den ändå kan sprigna så snabbt. Och så nära inpå! Riktigt häftigt...
Senare möttes jag även av två kaniner och två igelkottar, varav en av varje först höll sig till vägkanten och sen andra av samma sort sprang över vägen. Dock inte samtidigt.
Nå, nu skulle man kunna tro att detta scenario innebär att föraren är lite dåsig och smått ouppmärksam på vad som händer på vägen. Där har ni fel. Som om jag visste att det skulle hända, börjar jag bromsa in just när älgen kommer upp på vägen. Så där kör jag, strax bakom en springande (skenande?) älg på landsvägen. Det var aldrig någon större fara att jag skulle köra på jättedjuret (fast jag måste erkänna: tur som fan han/hon sprang framåt!). Efter en stund hoppade älgen ned och in i skogen igen.
Det var en riktigt häftig känsla ska ni veta, att puttra på bakom en älg som är nästan lika stor som den bil jag körde. Att se hur tung den är när den springer - men att den ändå kan sprigna så snabbt. Och så nära inpå! Riktigt häftigt...
Senare möttes jag även av två kaniner och två igelkottar, varav en av varje först höll sig till vägkanten och sen andra av samma sort sprang över vägen. Dock inte samtidigt.
Kommentarer
Trackback