Och tro fan att jag var tillbaks!?

Hur mycket man än vill, går det inte att bestämma exakt vad man ska drömma under natten. Tursamt nog var den inte lika ångestladdad som mina tidigare drömmar varit.

Jag var tillbaka på Hagaskolan, denna gång belägen i - utomlands - och jag kände mig ensam. Skolgården blev snart full på folk (varav ingen talade svenska), och några skulle spela basket. Jag ville gärna vara med, men backade snart då jag fick veta att lagen var förutbestämda (och dessutom i klass med elitspelare). Så jag bestämde mig för att titta på istället. Tyvärr fanns inte någon annan lämplig utkiksplats att tillgå än en liten plätt där buskar stått en gång i tiden. Nu var där bara degig mark. Gled omkring lite, men försökte hålla humöret uppe och titta på matchen.

Efter ett slag insåg jag att jag hade sällskap där jag stod. En tjej (mycket lik en av de jag pluggade med i Portugal) stod bredvid och tittade hon också på matchen, trots att hon egentligen var med i ett av lagen. Hon frågade mig om jag hade lust att gå iväg till... Ja, jag minns inte var vi skulle, men iväg i alla fall. Så jag hängde på.

Vi kom upp och var vid skolmatsalen (även här har jag drömt att jag varit upprepade gånger), men gick denna gång förbi. Bakom låg ett antal likvärdiga hus/baracker, där det stod en hel drös av glada människor lite utspridda. Några utav ingångarna visade sig vara pubar/barer, så eftersom jag kände mig lite partysugen sa jag till min följseslagare att Här vill jag gå in! Men hon hindrade mig, och pekade på dörrskyltarna. Men där kan du ju inte gå in! Vilket var helt rätt, då jag missat de böganspelande namnen på barerna. Tydligen fanns där också en riktig gayklubb.

Den logiska delen utav hjärnan blinkade till och jag fick en snilleblixt jag direkt jämförde med verkligheten. Så måste det ju vara, tänkte jag.

 Så, det är DÄRFÖR som det alltid var så mycket män utanför matsalen!


Nu, såhär i efterhand så inser jag att jag nog aldrig sett att det gått några män utanför den matsalen (annat än tillfälliga förbipasserare förstås).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback