När man väl börjat, kan man likväl fortsätta!

Mera drömtjat!
Och jag är fortfarande stuck in the utomlandssituation!
Jag och mina vänner gick längs med en gata inne i stan, där det samtidigt var universitetsbyggnader (?). Hur som helst hade studenterna något slags uppror (alla var uppe på taket) och siktade spottloskor mot oss som gick nedanför. Äckligt värre! Jag blev irriterande nog prickad. Och jäklar vad förbaskad jag blev!

Vi fortsatte gå på stan (antagligen "ny dröm" nu, men vi var på samma ställe) och plötsligt gick vi förbi en affär jag tyckte såg VÄLDIGT intressant ut! Fina inredningsdetaljer OCH kläder (a la Indiska), så jag och en tjej som pluggar här i Kalmar, som jag inte känner, allierade oss och gick in som världens bästa kompisar.

Vi tittade på både det ena och andra, kanske provade vi något - jag minns inte. Så när jag kommer till (skor?) ser jag plötsligt något liggandes på golvet. En sedel! Det var kanske en tjuga eller en hundring. När jag plockat upp den, såg jag en till. Och sen en femhundring. Och en till femhundring. Och en till! Jag stoppade alla sedlar, utom två utav femhundringarna, i jackfickan och gick bort med de ogömda till butiksbiträdena som sa något på "utländska" att de tappat de två där. De blev väldigt glada. Samtidigt kunde jag inte låta bli att känna mig skyldig, och hoppades innerligt att de inte hade några övervakningskameror i affären. Ville gå ut så snabbt som möjligt.

Kom ut. Med pengarna i fickan. Utan att bli tagen på bar gärning. Lite rikare. Men med sådana skuldkänslor...

Kommentarer
Postat av: Sanna

PENGAR, sedlar: trevligt möte med kär vän. Mynt: en pratsjuk vän kan vålla dig obehag.

2008-01-11 @ 11:00:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback