I'm the queen of sorrow
Tog pluggpaus och tittade på King of sorrow och åt. Jag tyckte inte att den var bra. Platt. Långsam dialog.
Filmen handlar om en snubbe, som dödar folk som gör fel (fel i enlighet med samhällets normer och vanligt hyfs) parallellt med en psykolog som vill dö. Låter det spännande?
Försökte att se filmen ur ett filosofiskt perspektiv, då den åtminstone får lite mening. Vad är rätt, och vad är fel? Alla ska dö någon gång. Vad du än gör så blir du alltid förlåten. Men kan du förlåta dig själv? Bla bla bla. Sådana saker. Men jag vet inte om någon kom fram till något vettigt.
Drottning av sorg var självmordspsykologen, som dessutom i slutet när eftertexterna rullade antagligen inte var ett dugg gladare än innan (ja, jag kan nog drista mig till att avslöja en sådan banal detalj som att hon var glad för en liten liten stund).
Just nu känner jag mig varken glad eller ledsen. Snarare: Jaha. Thats it?
Dags att återgå till studierna då...
Filmen handlar om en snubbe, som dödar folk som gör fel (fel i enlighet med samhällets normer och vanligt hyfs) parallellt med en psykolog som vill dö. Låter det spännande?
Försökte att se filmen ur ett filosofiskt perspektiv, då den åtminstone får lite mening. Vad är rätt, och vad är fel? Alla ska dö någon gång. Vad du än gör så blir du alltid förlåten. Men kan du förlåta dig själv? Bla bla bla. Sådana saker. Men jag vet inte om någon kom fram till något vettigt.
Drottning av sorg var självmordspsykologen, som dessutom i slutet när eftertexterna rullade antagligen inte var ett dugg gladare än innan (ja, jag kan nog drista mig till att avslöja en sådan banal detalj som att hon var glad för en liten liten stund).
Just nu känner jag mig varken glad eller ledsen. Snarare: Jaha. Thats it?
Dags att återgå till studierna då...
Kommentarer
Trackback