fluga

När jag var liten hade vi naturkunskap. Eller förlåt; NO. Naturorientering? Kommer inte alls ihåg vad O:et står för. Hur som helst. Någon gång under skolans gång, mellanstadiet kanske, lärde jag mig att när mina barn och barnbarn växer upp kanske det inte finns några klipphällar. Alla är överbelamrade med mossa. Jag blev skitskraj. Kände instinktivt att jag måste göra något, för jag ville ju att mina barn ska få uppleva känslan av att sitta på klipporna (var på västkusten om somrarna, och i stort sett alla av mina favoriställen där hade med klippor att göra... dooh!?) och titta ut över havet. Eller skogsslätterna.

Därför började jag pilla bort mossa. Ibland i alla fall. Kanske lite taskigt mot djuren som bodde där, men jag var rädd. Något måste göras.

Nu, inte riktigt 10 år senare, sitter jag här och utbildar mig till miljöingenjör. Har under hela våren läst miljökemi. Detta har inneburit timmar av provtagning av mark & vatten, laboartioner och därefter analys. Jag har med andra ord kollat vad för skit som har hamnat i jorden och vattnet. Föroreningar, metaller och så vidare. Därtill även försökt komma på varför skiten finns där. Är det till exempel en fabrik i närheten? Eller kanske en väg? Ja, ni fattar...
Allt för att upptäcka problem, så problemen sedemera kan åtgärdas och tillslut förbättras/försvinna. Kvar får vi en normal natur.

Jag har inte insett detta förrän nu, men kanske jag hamnade rätt ändå!