Jag är så... ARG!

Blir så förbannat förbannad! Tänkte inte sväva ut om alla anledningar till detta. Bara skrika ut mina frustrationer.

FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN!


Aldrig blir det som man tänker. Eller vill. Eller tror. Eller hoppas.
Aldrig ska man sluta förvånas. Och bli besviken. Och... förvånad!

Har nog inte missat ett enda grovt ord i min vokabulär.
Det skulle inte sitta helt fel att bara lägga sig ner på golvet och böla som en 5-åring en stund och sedan var allt bra igen. Men det kan jag inte. Jag är inte ledsen på det sättet. Det gör mig både glad och inte. Gråt släpper spänningar och jag vill inte sitta här med axlarna upp till hakan och få ont i ryggen. Inte för att jag har ont, men jag känner mig inte direkt avslappnad. Sitter väl mest med ett bekymrat uttryck och stirrar. Känner mig olustig.

När oväntade och dåliga saker händer som får mig att känna som jag gör just nu vill jag oftast genomgå drastiska förändringar. Var ruskigt nära att köpa hårfärg när jag var på Maxi förut. Vill sparka och slå på saker runt omkring mig. Fick till och med för mig att det skulle kännas bättre om jag kasserade min gitarr genom att slå den mot golv och väggar. Trasha loss lite. Okej, just gitarren är förstås inget bra alternativ. Men jag letar fortfarande saker i min omgivning jag kan ha sönder. En kruka kanske?

Jag blir så fruktansvärt destruktiv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback