fluga

När jag var liten och "varannan helg"-barn brukade du komma upp på förmiddagen och spela lite kort med oss. Ibland berättade du att vi var välkomna på mat lite senare, för farmor lagade. Kom vi lite innan maten var färdig brukade vi få sitta i ditt knä vid skrivbordet, och kanske hittade du där en varsinn hel tjugokronorssedel. Det var inte illa det!

Vi brukade krypa under bordet och leta rätt på varsitt papper att rita på, jag och min syster. Jag fick alltid sitta i riktiga stolen. En gång skickade du in våra bilder till en tidning. Jag var något så fruktansvärt nöjd med den kaninen. Kanske den finaste jag någonsin ritat.

På vinterhalvåret tog du (och pappa) med oss ut på isen för att se om det var någon fisk som nappat. Samma sak på sommaren, fast då i båten. En vinter fångade vi en jättestor gädda, kanske till och med större än vad vi var! Den tog vi kort på.

Vi tyckte aldrig riktigt om att åka i din bil. Den luktade konstigt. Och var väldigt dammig. (Fast det tar jag tillbaka nu, jag är inte lika kräsen längre.)

Du lärde mig ramsor. Och andra viktiga saker. Hjälpte oss att plocka fram spelen. Du skrattade och du skojade. Ibland läste du till och med saga för oss. Pelle Svanslös minns jag särskilt. För där fanns en Frida.

Farmor försvann. Likaså vi "varannan helg"-barn. Ersattes av hemtjänst och "i bästa fall varannan månad"-ungomar. Ersattes av ålderdomshem och "vi kommer i stort sett aldrig"-halvvuxna.
Du började försvinna in i dig själv redan för länge sedan. Vad tänker du på nu, farfar?