Tack Malin, för att du redde ut gårdagens kväll!
När man inte minns själv är det bra att det finns folk som förtydligar saker en smula.
Igår var det tentaslask. Körde lite halvlugnt på sittningen, den (var tråkig) tog slut och vi begav oss till korsis för mellanfest. Där var trevligt, och jag drack. Och skrattade. POFF! sa det. Plötsligt var jag riktigt knökis. Jag hade inte alls plannerat att gå till kåren igen efter mellanfesten. Särskilt då eftersom att det var så pass tråkigt på sittningen. Tänkte att det antagligen inte är något folk på kåren.
Så jag, i min enfaldhet, trodde att jag gick hem efter mellanfesten. Fast i denna teori var det dock vissa pusselbitar som fattades, men jag valde att bortse ifrån det. Till exempel det faktum att en utav de som antagligen varit på plats frågade mig idag på puben när jag jobbade ifall jag mådde bättre idag. Det slog mig inte att denna person inte alls hade varit på korsis, men jag tänkte att det kunde ha varit ryktet som spridit sig (vilket det iochförsig skulle kunna ha varit ändå, eftersom jag inte vet om personen var där eller ej...).
ANYWAAAAAY! Sen kom Malin till puben och berättade allt för mig idag. Hos Ellen hade jag svårt att ställa mig upp - jag hade "glömt hur man gör". Sen gick det heller inget vidare för mig att få på mig skorna. Så det hjälpte Malin mig med. På något vänster fick dom med mig till kåren och av någon anledning märkte ingen att jag antagligen var i sådan dålig kondition så de släppte in mig.
Nu vet jag inte hur länge jag var där inne utan att vara på toaletten, men på toaletten hamnade jag. I 20 minuter. Då blev Malin orolig och bad bargeneralen att låsa upp, men på förslag så valde de att vänta i 5 minuter. Varpå jag kom ut efter fyra. Malin frågade om jag ville gå hem. Det ville jag.
Min personliga assistent för kvällen placerade mig på en begongsugga utanför en liten stund. När hon kom tillbaka låg jag i rabatten och hade kräkts ytterligare. Mmmysigt! (Ett ljus sken upp i mitt huvud när jag hörde sagan, det var därför som...)
Jag kom hem. Malin höll hårt tag i min jacka för att jag inte skulle falla ihop på marken.
Så där var min kväll - den jag inte alls är stolt över. Ellen och Kidde berättade snällt att de hade skojiga filmer på mig. Jag vill inte se dom.
Igår var det tentaslask. Körde lite halvlugnt på sittningen, den (var tråkig) tog slut och vi begav oss till korsis för mellanfest. Där var trevligt, och jag drack. Och skrattade. POFF! sa det. Plötsligt var jag riktigt knökis. Jag hade inte alls plannerat att gå till kåren igen efter mellanfesten. Särskilt då eftersom att det var så pass tråkigt på sittningen. Tänkte att det antagligen inte är något folk på kåren.
Så jag, i min enfaldhet, trodde att jag gick hem efter mellanfesten. Fast i denna teori var det dock vissa pusselbitar som fattades, men jag valde att bortse ifrån det. Till exempel det faktum att en utav de som antagligen varit på plats frågade mig idag på puben när jag jobbade ifall jag mådde bättre idag. Det slog mig inte att denna person inte alls hade varit på korsis, men jag tänkte att det kunde ha varit ryktet som spridit sig (vilket det iochförsig skulle kunna ha varit ändå, eftersom jag inte vet om personen var där eller ej...).
ANYWAAAAAY! Sen kom Malin till puben och berättade allt för mig idag. Hos Ellen hade jag svårt att ställa mig upp - jag hade "glömt hur man gör". Sen gick det heller inget vidare för mig att få på mig skorna. Så det hjälpte Malin mig med. På något vänster fick dom med mig till kåren och av någon anledning märkte ingen att jag antagligen var i sådan dålig kondition så de släppte in mig.
Nu vet jag inte hur länge jag var där inne utan att vara på toaletten, men på toaletten hamnade jag. I 20 minuter. Då blev Malin orolig och bad bargeneralen att låsa upp, men på förslag så valde de att vänta i 5 minuter. Varpå jag kom ut efter fyra. Malin frågade om jag ville gå hem. Det ville jag.
Min personliga assistent för kvällen placerade mig på en begongsugga utanför en liten stund. När hon kom tillbaka låg jag i rabatten och hade kräkts ytterligare. Mmmysigt! (Ett ljus sken upp i mitt huvud när jag hörde sagan, det var därför som...)
Jag kom hem. Malin höll hårt tag i min jacka för att jag inte skulle falla ihop på marken.
Så där var min kväll - den jag inte alls är stolt över. Ellen och Kidde berättade snällt att de hade skojiga filmer på mig. Jag vill inte se dom.
Kommentarer
Trackback