Om mobbing...
Den mobbade osynliggörs, fryses ut och behandlas orättvist.
...Men ofta handlar det om mindre drastiska men väl kännbara kränkningar ? som att bli förtalad, kontrollerad, nedvärderad, utfrusen och socialt isolerad. *
Jag vet att jag gör det. Jag vet att det förekommer. Och det gör mig så ont i hjärtat och själen. Jag hatar det! Verkligen avskyr att det ska behöva vara såhär. Kan det verkligen vara så att en hel grupp har samarbetssvårigheter med en enda person, eller är det gruppen som är svår att samarbeta med?
Egentligen skulle personen i fråga inte alls behöva vara så utfryst. Vägen till nuläget är lång. Det fanns en tid då alla var öppna, trevliga och glada. Nåja, den fasen i en grupp går förstås alltid över. Förvandlas till något annat. Folk förändras och gruppstrukturer skiftar. Men på grund av egna val (och andras) har en grundplattform uppstått. En rejäl. Riktigt stabil.
Visst är alla människor olika. Det respekterar jag. Och vad gäller utfrysning vet jag hur jobbigt det kan vara. Jag har själv suttit där, när folk runt omkring vägrat prata med mig. Det löste sig visserligen, men det var inte roligt. Och några gånger har jag kännt mig isolerad utan att någon annan egentligen menat det. Fast då, och detta vet jag, har det mestadels berott på mig.
Så, hur långt ska man gå för att rädda en snöhög ifrån att smälta mitt i sommaren. För här handlar det verkligen om en riktigt malplacerad individ i för denne helt fel omgivning. Vad gör man, då man måste samarbeta med personer som är omöjliga att samarbeta med, på grund av taskig personkemi?
Fine. Det handlar bara om någon vecka till. Jag behöver inte samarbeta med denna person (förhoppningsvis) mer. Men det är så fruktansvärt jobbigt, och jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det. Och jag ber femhundratusen gånger om ursäkt, men det enklaste sättet för mig att leva med detta är (tyvärr) utfrysning. Hemskt att erkänna (och jag hatar att jag ska behöva göra det också), men det är sant.
* Fakta hämtad ifrån:
http://www.arbetsmiljoupplysningen.se
...Men ofta handlar det om mindre drastiska men väl kännbara kränkningar ? som att bli förtalad, kontrollerad, nedvärderad, utfrusen och socialt isolerad. *
Jag vet att jag gör det. Jag vet att det förekommer. Och det gör mig så ont i hjärtat och själen. Jag hatar det! Verkligen avskyr att det ska behöva vara såhär. Kan det verkligen vara så att en hel grupp har samarbetssvårigheter med en enda person, eller är det gruppen som är svår att samarbeta med?
Egentligen skulle personen i fråga inte alls behöva vara så utfryst. Vägen till nuläget är lång. Det fanns en tid då alla var öppna, trevliga och glada. Nåja, den fasen i en grupp går förstås alltid över. Förvandlas till något annat. Folk förändras och gruppstrukturer skiftar. Men på grund av egna val (och andras) har en grundplattform uppstått. En rejäl. Riktigt stabil.
Visst är alla människor olika. Det respekterar jag. Och vad gäller utfrysning vet jag hur jobbigt det kan vara. Jag har själv suttit där, när folk runt omkring vägrat prata med mig. Det löste sig visserligen, men det var inte roligt. Och några gånger har jag kännt mig isolerad utan att någon annan egentligen menat det. Fast då, och detta vet jag, har det mestadels berott på mig.
Så, hur långt ska man gå för att rädda en snöhög ifrån att smälta mitt i sommaren. För här handlar det verkligen om en riktigt malplacerad individ i för denne helt fel omgivning. Vad gör man, då man måste samarbeta med personer som är omöjliga att samarbeta med, på grund av taskig personkemi?
Fine. Det handlar bara om någon vecka till. Jag behöver inte samarbeta med denna person (förhoppningsvis) mer. Men det är så fruktansvärt jobbigt, och jag vet verkligen inte hur jag ska hantera det. Och jag ber femhundratusen gånger om ursäkt, men det enklaste sättet för mig att leva med detta är (tyvärr) utfrysning. Hemskt att erkänna (och jag hatar att jag ska behöva göra det också), men det är sant.
* Fakta hämtad ifrån:
http://www.arbetsmiljoupplysningen.se
Kommentarer
Trackback