Jag å Svennis har återförenats.

Om jag inte minns helt fel så döpte jag mammas "lånade" gitarr till Svennis. Och skulle nu detta var fel, så heter den Svennis nu.

Plingade lite på den förut. Låter faktiskt helt okej (gillar dock min Fender mer!). Blev glatt överraskad över hur många (?) låtar jag faktskt lärt mig utantill nu sedan jag köpte min gitarr. Spelar så mycket, särskilt iochmed gitarrkursen, och tagit ut en del låtar alldeles själv... Så de fastnar. Förr spelade jag nästan bara med ackord från böcker. Nu är jag mer deep-into-it. Eller nåt. Det är kul.

Lite ovant att spela på nylonsträngar igen när jag vant mig vid stålis bara. Annars funkar Svennis fint som fan. Men skulle jag vilja påstå att Svennis är väldigt liten och lätt (och skröplig?). Sliten är rätta ordet. Vissa blir äldre (eeh, jag menar sämre... eller menar jag bättre? jag har glömt) med åren säger dom. Kanske inte Svennis, ändock naggande god.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback