Sagan om familjen Karlsson - short version
Erik hade en son som behövde en barnflicka, då pojkens mor dött. Barnflickan hette Britta, och dessa två föll för varandra. Erik & Britta fick två söner tillsammans, först Gunnar och sedan Stig.
Gunnar var den förste av de två att bilda familj. Ett par år senare kom en kvinna även till Stigs hushåll. En kvinna (Ditte) som redan hade en dotter i bagaget. Efter ett slag sprang återigen små lintottar omkring på Norrby - Frida och Josefin hade kommit till världen.
Livet har sin gilla gång. Stig och Ditte höll inte sams och det beslutades att hon skulle flytta, och barnen skulle bo hos henne. Ytterligare år passerade. Stig arbetade på gården och tiden tycktes stå stilla i huset där han bodde. Till plötsligt en dag då det var osedvanligt städat i rummen, det dök upp allt fler blommor och det låg kvinnokläder lite varstans. Stig hade funnit sig en ny dam. Pi.
Pi var snabb att hävda inför Frida & Josefin att några fler syskon de skulle de då slippa. Pi hade nämligen redan avverkat sin kvot på fyra stycken barn i åldrarna 20 till 30 år vid detta tillfälle.
Gården sprudlade av liv. Ända fram till att Pi började känna sig ovälkommen utav svärmor (som närmade sig 90-årsstrecket) och svägerska, något som tvärtom inte alls var sant. Det bråkades hejvilt, och alla blev ovänner. Inklusive bröderna Stig & Gunnar.
Britta blev sjuk. Det var cancer, strokes och annat som kan tyckas höra åldern till. Hon överlevde dock sjukdomarna, och somnade in stilla. Kanske kan man tänka sig att det nu skulle bli bättre på gården. Britta var nämligen ganska dominant, och kanske skulle allt groll som rört sig kring henne och omhändertagandet utav henne vara över. Men så var inte fallet...
Stig hade sedan några år tillbaka börjat tappa kontakten med sina döttrar. De kände sig inte alls hemma i huset längre, då Pi's yngsta döttrar bott in sig. Pi var alltid trött, skvallrade gärna och beklagade sig så snart någon ville lyssna. Stig själv sa inte så mycket. Inte Frida och Josefin heller.
Erik hamnade på ålderdomshem i det lilla samhället och blev allt sämre. Hans barnbarn, Frida och Josefin, hälsade på två kanske tre gånger men tyckte uppriktigt sagt illa om detta då han de sista gångerna inte alls visste vilka de var. Erik var inte farfar längre, utan en förvirrad och ensam gubbe. Stig visste inte vad han skulle tala om med sina döttrar. Hur räddar man ett redan trasigt föräldraband? Däremot blev kontakten mellan Gunnar, hans fru och flickorna desto bättre.
Nästan ett år bodde Erik på ålderdomshemmet. Han trivdes aldrig där. Gunnar hade varit hos honom samma dag, och tyckt att han var lite piggare dagen till ära. Fram till han somnade in förstås. Förmodligen visste Erik om vad som var påväg att ske och glömde för en stund bort att han vantrivdes.
Gunnar var den förste av de två att bilda familj. Ett par år senare kom en kvinna även till Stigs hushåll. En kvinna (Ditte) som redan hade en dotter i bagaget. Efter ett slag sprang återigen små lintottar omkring på Norrby - Frida och Josefin hade kommit till världen.
Livet har sin gilla gång. Stig och Ditte höll inte sams och det beslutades att hon skulle flytta, och barnen skulle bo hos henne. Ytterligare år passerade. Stig arbetade på gården och tiden tycktes stå stilla i huset där han bodde. Till plötsligt en dag då det var osedvanligt städat i rummen, det dök upp allt fler blommor och det låg kvinnokläder lite varstans. Stig hade funnit sig en ny dam. Pi.
Pi var snabb att hävda inför Frida & Josefin att några fler syskon de skulle de då slippa. Pi hade nämligen redan avverkat sin kvot på fyra stycken barn i åldrarna 20 till 30 år vid detta tillfälle.
Gården sprudlade av liv. Ända fram till att Pi började känna sig ovälkommen utav svärmor (som närmade sig 90-årsstrecket) och svägerska, något som tvärtom inte alls var sant. Det bråkades hejvilt, och alla blev ovänner. Inklusive bröderna Stig & Gunnar.
Britta blev sjuk. Det var cancer, strokes och annat som kan tyckas höra åldern till. Hon överlevde dock sjukdomarna, och somnade in stilla. Kanske kan man tänka sig att det nu skulle bli bättre på gården. Britta var nämligen ganska dominant, och kanske skulle allt groll som rört sig kring henne och omhändertagandet utav henne vara över. Men så var inte fallet...
Stig hade sedan några år tillbaka börjat tappa kontakten med sina döttrar. De kände sig inte alls hemma i huset längre, då Pi's yngsta döttrar bott in sig. Pi var alltid trött, skvallrade gärna och beklagade sig så snart någon ville lyssna. Stig själv sa inte så mycket. Inte Frida och Josefin heller.
Erik hamnade på ålderdomshem i det lilla samhället och blev allt sämre. Hans barnbarn, Frida och Josefin, hälsade på två kanske tre gånger men tyckte uppriktigt sagt illa om detta då han de sista gångerna inte alls visste vilka de var. Erik var inte farfar längre, utan en förvirrad och ensam gubbe. Stig visste inte vad han skulle tala om med sina döttrar. Hur räddar man ett redan trasigt föräldraband? Däremot blev kontakten mellan Gunnar, hans fru och flickorna desto bättre.
Nästan ett år bodde Erik på ålderdomshemmet. Han trivdes aldrig där. Gunnar hade varit hos honom samma dag, och tyckt att han var lite piggare dagen till ära. Fram till han somnade in förstås. Förmodligen visste Erik om vad som var påväg att ske och glömde för en stund bort att han vantrivdes.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du glömde biten om att Britta hatade barnet som hon blev anställd att ta hand om.
Trackback