Men Söderköping är ju en väldigt vacker sommarstad!
Var är du född?
Mitt automatiska svar är alltid Norrköping. Jag är ifrån Norrköping. Jag är uppvuxen i Norrköping.
...men vänta nu? Det är ju ljug. Och det är EXAKT det som är mitt problem. För så fort jag istället säger: Jag är ifrån Sörping, som kanske vore det rätta, så känns det som att jag står och hittar på. Sörpingsfasen. En fas av mitt liv som jag i stort sett har glömt bort. Den finns inte, bara litegrann på låtsas.
Vad fanns i Söderköping, förutom några gamla grundskolekompisar? Ingenting. Vad fanns i Norrköping? Allt. Till och med bussen till [valfri destination] och tåget till [valfri destination]. Och en flygplats till på köpet. I Sörping fanns en illa planerad busshållplats med bussar till Norrköping, Viken och St Anna. Söderköping är en genomfart. Ett ställe man måste passera om man åker från Stockholm till Kalmar (om man inte föredrar att ta en annan väg förstås). Stannar man till eller kanske åker vilse, då är det bara att åka runt hörnet så har man hamnat på rätt väg igen.
Min favoritmössa drogs sönder av en tjock kille med någon slags utvecklingsstörning. En så kallad bästa vän tvingade mig ha håret UNDER repet en gång när vi lekte häst. Det var 500 mil till Matex (tyckte vi). Grannens hund bajsade på vår tomt. Vi hade mördarsniglar. Jag blev allergisk/känslig mot råa äpplen. Det låg en död hare utanför mitt fönster (hade rum i källaren).
Med andra ord: Söderköping har alltid kännts lite tragiskt och tragikomiskt.
Mitt automatiska svar är alltid Norrköping. Jag är ifrån Norrköping. Jag är uppvuxen i Norrköping.
...men vänta nu? Det är ju ljug. Och det är EXAKT det som är mitt problem. För så fort jag istället säger: Jag är ifrån Sörping, som kanske vore det rätta, så känns det som att jag står och hittar på. Sörpingsfasen. En fas av mitt liv som jag i stort sett har glömt bort. Den finns inte, bara litegrann på låtsas.
Vad fanns i Söderköping, förutom några gamla grundskolekompisar? Ingenting. Vad fanns i Norrköping? Allt. Till och med bussen till [valfri destination] och tåget till [valfri destination]. Och en flygplats till på köpet. I Sörping fanns en illa planerad busshållplats med bussar till Norrköping, Viken och St Anna. Söderköping är en genomfart. Ett ställe man måste passera om man åker från Stockholm till Kalmar (om man inte föredrar att ta en annan väg förstås). Stannar man till eller kanske åker vilse, då är det bara att åka runt hörnet så har man hamnat på rätt väg igen.
Min favoritmössa drogs sönder av en tjock kille med någon slags utvecklingsstörning. En så kallad bästa vän tvingade mig ha håret UNDER repet en gång när vi lekte häst. Det var 500 mil till Matex (tyckte vi). Grannens hund bajsade på vår tomt. Vi hade mördarsniglar. Jag blev allergisk/känslig mot råa äpplen. Det låg en död hare utanför mitt fönster (hade rum i källaren).
Med andra ord: Söderköping har alltid kännts lite tragiskt och tragikomiskt.
Kommentarer
Trackback