Ett brev till dig som är fjorton år.
Hej!
Jag läste din blogg för en liten stund sedan. I ett inlägg ville du veta ifall du, likt dina jämnåriga, agerade barnsligt i bloggen. Fjortisaktigt. Som att skriva om helgens suparfester och stora misstag.
Jag skulle aldrig vid mitt liv få för mig att skriva om alla mina misstag. Aldrig någonsin ge ut hela mitt liv som en illa skriven chatlogg på internet där vem som helst kan ta reda på exakt vem jag är.
Sedan är jag heller inget vidare intresserad av att lägga ut hundratals bilder på mig själv och vilka kläder jag har på mig, men det har väl mest att göra med bristande intresse för att skapa trender och mode.
Varför är det så viktigt för dig att ta reda på huruvida du är mogen eller ej? Varför är det så viktigt att veta vad andra tycker, att få det bekräftat att du är si eller så? Och om en person, ve och fasa, ändå skulle säga till dig att du är omogen så gissar jag att du vänder på steken och istället berättar för denna att det är den som är den omogna av er två... Eller?
Vad spelar det för roll om någon tycker du är barnslig? Det hör ju till den åldern. Missförstå mig inte nu, men de tidigare tonåren ligger ju någonstans mellan barndom och vuxenhet.
Personligen tycker jag barnslighet är något att sträva efter (i lagom mängd förstås!). Och supa kan man göra hela livet (men man bör förstås inte göra det regelbundet och så brutalt som du förrän man gör det lagligt).
Min vädjan till dig, kära fjortonåring, är att bry dig inte om vad de andra tycker. Skapa en bild av dig själv där du tycker om dig själv för din egen skull. Sup inte skallen i bitar så du får ångra det imorgon. Och framförallt: behåll dina hemligheter för dig själv och dina vänner, jag vill inte läsa om det på din blogg.
Med vänliga hälsningar.
Jag läste din blogg för en liten stund sedan. I ett inlägg ville du veta ifall du, likt dina jämnåriga, agerade barnsligt i bloggen. Fjortisaktigt. Som att skriva om helgens suparfester och stora misstag.
Jag skulle aldrig vid mitt liv få för mig att skriva om alla mina misstag. Aldrig någonsin ge ut hela mitt liv som en illa skriven chatlogg på internet där vem som helst kan ta reda på exakt vem jag är.
Sedan är jag heller inget vidare intresserad av att lägga ut hundratals bilder på mig själv och vilka kläder jag har på mig, men det har väl mest att göra med bristande intresse för att skapa trender och mode.
Varför är det så viktigt för dig att ta reda på huruvida du är mogen eller ej? Varför är det så viktigt att veta vad andra tycker, att få det bekräftat att du är si eller så? Och om en person, ve och fasa, ändå skulle säga till dig att du är omogen så gissar jag att du vänder på steken och istället berättar för denna att det är den som är den omogna av er två... Eller?
Vad spelar det för roll om någon tycker du är barnslig? Det hör ju till den åldern. Missförstå mig inte nu, men de tidigare tonåren ligger ju någonstans mellan barndom och vuxenhet.
Personligen tycker jag barnslighet är något att sträva efter (i lagom mängd förstås!). Och supa kan man göra hela livet (men man bör förstås inte göra det regelbundet och så brutalt som du förrän man gör det lagligt).
Min vädjan till dig, kära fjortonåring, är att bry dig inte om vad de andra tycker. Skapa en bild av dig själv där du tycker om dig själv för din egen skull. Sup inte skallen i bitar så du får ångra det imorgon. Och framförallt: behåll dina hemligheter för dig själv och dina vänner, jag vill inte läsa om det på din blogg.
Med vänliga hälsningar.
Kommentarer
Trackback