Jag trodde den var försvunnen...

Så fel man kan ha! Jag har alltid trott att tungpiercingar växer igen på ett par timmar. Åtminstone ett dygn. Jag har varit utan staven i ungefär fyra dagar nu. Tittade lite på den förut innan jag skulle borsta tänderna. Såg att ärret är ganska så väl synligt. Och när jag petade lite så... Ja, blev jag sugen på att pilla lite med något mindre i ärret. Därför tog jag ett örhänge, desinficerade (jag hatar det ordet) och plopp så låg örhänget lika fint i tungan som min stav gjort de senaste 10 månaderna. Frida fick blodad tand. Testade med staven. Det fungerade inte. Kanske skulle jag få i den igen om jag trugade lite, höll på att fixa det. MEN! Detta är ju en överenskommelse och ett vad. Kan ju inte mesa ur på grund av något sådant om jag tycker Patrik ska skippa snuset. Nej, det funkar inte. Tack och lov att hålet växt igen (...såpass att det inte gick att sätta i staven annat än med våld det vill säga).

Nu saknar jag piercingen mer än någonsin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback