I'm up! (and down...)
Jag gick upp halv nio idag. En jävla prestation för mig, särskilt sedan jag haft sådana problem med just sömndelen av mitt liv på sistone. Är fortfarande trött, men känner mig ändå relativt utvilad.
Halv tolv ska jag vara på BBS idag. Om en halvtimme börjar matten. Egentligen är det värt att gå på den lilla del av föreläsningen jag hinner med. Men samtidigt är jag så uppstressad och oroad över hur det kommer att gå på BBS att jag inte kommer att kunna koncentrera mig. Har försökt maila lite folk, men ingen svarar - jag vet inte om vi får vara på BBS, jag vet inte var på BBS vi kan stå och jag vet inte ens var på BBS folk är.
När jag sa till mina kollegor, som frågade var det var bäst att hålla till, så kunde jag ha sagt Teknikum. Det visste jag. Jag hade gärna sagt det också. Men av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att; nej, jag måste ju pröva BBS någon gång, och varför inte nu?! Dock hade jag mina aningar om oroligheter redan då.
Jag avskyr att inte veta hur saker och ting kommer att arta sig, särskilt när det som nu är jag som är litegranna ansvarig för att det ska gå bra. Eller egentligen är det inte 100% mitt ansvar, men det känns som så.
Nej. Med tanke på mina trötta ögon, så struntar jag nog i de 45 minuter matte jag skulle hinna med. Egentligen skulle jag nog helst ringa till de Sif-personer som ska komma hit att jag är sjuk och inte kan vara med. Men det tänker jag inte göra. Även om jag har kännt ångest inför detta i några dagar nu, så handlar det faktiskt bara om två timmar. Och går det åt skogen, så gör det. Och det är inte mitt fel. (Peppar mig själv.)
Please. Make it fast. Kill me.
(Näää, jag vill leva!)
Halv tolv ska jag vara på BBS idag. Om en halvtimme börjar matten. Egentligen är det värt att gå på den lilla del av föreläsningen jag hinner med. Men samtidigt är jag så uppstressad och oroad över hur det kommer att gå på BBS att jag inte kommer att kunna koncentrera mig. Har försökt maila lite folk, men ingen svarar - jag vet inte om vi får vara på BBS, jag vet inte var på BBS vi kan stå och jag vet inte ens var på BBS folk är.
När jag sa till mina kollegor, som frågade var det var bäst att hålla till, så kunde jag ha sagt Teknikum. Det visste jag. Jag hade gärna sagt det också. Men av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att; nej, jag måste ju pröva BBS någon gång, och varför inte nu?! Dock hade jag mina aningar om oroligheter redan då.
Jag avskyr att inte veta hur saker och ting kommer att arta sig, särskilt när det som nu är jag som är litegranna ansvarig för att det ska gå bra. Eller egentligen är det inte 100% mitt ansvar, men det känns som så.
Nej. Med tanke på mina trötta ögon, så struntar jag nog i de 45 minuter matte jag skulle hinna med. Egentligen skulle jag nog helst ringa till de Sif-personer som ska komma hit att jag är sjuk och inte kan vara med. Men det tänker jag inte göra. Även om jag har kännt ångest inför detta i några dagar nu, så handlar det faktiskt bara om två timmar. Och går det åt skogen, så gör det. Och det är inte mitt fel. (Peppar mig själv.)
Please. Make it fast. Kill me.
(Näää, jag vill leva!)
Kommentarer
Trackback