fluga

Att bero på det här med jobb känner jag mig riktigt arg idag. Jag har synat jobbannonser. Varje gång jag läser: "Du ska ha utbildning inom... eller motsvarande." blir jag lite glad - för utbildning har jag ju. I nästa mening står det: "Du ska ha erfarenhet av det, det, det, det, det och det.". Flika gärna in ett "flergårig" där också.

Förut kände jag att det var en hopplös situation och jag blev lite nere. Nu är jag bara arg. Jag är riktigt arg. I politiska debatter talas det om unga som ska ut på arbetsmarknaden. Men då är det gymnasieungdomar som står i fokus. Vi med utbildning då? Och så lyssnar man på nyheterna om hur få jobb som Arbetsförmedlingen förmedlar per år. Traineeplatser och praktik är hårdvaluta. Det dyker sällan upp sådana uppdrag, och när det gäller just mitt utbildningsområde har jag inte sett något som sticker ut.

Teoretisk kunskap har jag. Praktisk i den utsträckning att jag forskat i vissa delar, så som i projekt under kurser och exjobb. Hur ska jag få arbetslivserfarenhet inom min utbildnings ramar om ingen vill investera i mig? Jag vet att jag kommer bli världsbäst på mitt jobb, men jag kommer aldrig att bli det om jag inte får börja någonstans.

Jag är övertygad om att i många fall kan en nyutexaminerad göra ett lika bra jobb som någon med mångårig arbetslivserfarenhet. Oavsett jobb krävs alltid någon form av introduktion både för nya och gamla i gamet. Andra fördelar är att vi har färsk kunskap och vill komma ut på arbetsmarknaden, medan våra äldre konkurrenter kanske är påväg ut ur den.

Jag borde skicka iväg fler jobbansökningar, det vet jag. Det är dumt att hålla tummarna för jobb jag precis har sökt, men jag vill verkligen! Det känns liksom svårt att motivera varför jag ska få ett jobb, när jag vet att jag egentligen vill ha ett annat.

Och vad gäller mina resplaner som blev uppskjutna har de skjutits upp några månader ytterligare. Och plötsligt blev resan både längre och dyrare. Ja, det är dumt att lägga mer pengar på en resa när jag inte har några garantier om varken jobb eller plugg och därmed inkomst och tid (tänk om jag får jobb, och inte får ledigt). Men jag har längtat iväg i två år nu, och lite måste jag få leva! (Så länge jag fixar en biljett som jag kan om/avboka i värsta fall.)

Och vad gäller min bostadssituation har jag ju önskat mig en lägenhet. Har tittat runt lite. Det är jävligt dumt, jag blir bara köpsugen. Men jag har lugnat mig lite och börja acceptera min situation på ett annat sätt.

Med andra ord: Två optimistiska halvkorkade val och ett klokare synsätt på boende.

Jag tror bestämt att jag numer inte är lika förtjust i helg som förr. Sedan ett par helger tillbaka har jag upplevt att jag är som i ett vakuum. Det dyker inte upp några nya jobb att söka. Det går inte att ringa till jobb för att visa intresse. Det är inga jobb som ringer. Jag blir galen!

Nä, tacka vet jag imorgon. Då är det måndag. Hurra!

Idag har jag endast druckit en (okej, en och en halv) kopp kaffe. Mina goda vanor bara flödar. Gick nämligen upp halv nio för att gå morgonpromenad. Gissa om de här hemma blev förvånade.

Anmälde mig till Vår Ruset idag. Även det är bra för min hälsosamma livsstil!

Märkliga matvanor får man här på landet. Livet är beroende av väder och att inga oförutsedda saker sker - så som haveri av maskiner. Detta innebär att lunch ibland kan behöva intagas ganska sent. Mitt regelbundna matschema kunde slänga sig i väggen när jag hamnade här.
Jag klev upp och åt frukost klockan nio. Detta äter jag nu kring tio.
Lunch åt jag förut klockan tolv, och senast 12:05 började magen kurra. Nu äts lunchen kl 15:00 snarare som regel än undantag. Ibland även senare än så. Detta var förr tiden för min fikapaus. Kvällsmat åt jag kl 18, vilket nu dukas upp kring kl 20.

Att jag nu är hungrig klockan fem beror på att min kropp är förvirrad. Hela situationen i sig är något nytt och annorlunda för mig. En månad har gått. Undra hur länge till det blir?

Jag kom inte till New York. Flyget var inställt.
Istället spenderade vi en dag i Malmö. Inte riktigt samma sak, men åtminstone något.