Lätt som en fjäril
Igår trappades ångesten upp, inför en uppgift jag skulle redovisa idag. Trots alla timmar jag lagt lagt på den kunde jag helt enkelt inte lösa den (matte). Hade gjort lite tester, och fått fram någotsånär vad som kan ha vart en lösning men långt ifrån det matematiska tillvägagångssättet jag förstod jag skulle ha använt (vilket det nu var...).
Jag hade en sådan ångest att jag hade fruktansvärt ont i magen till och med, och var på väg att vända när jag var utanför skolan (och hela vägen innan dess).
Tur för mig att jag har arbetat fram lite ruter i mig (jämför med min motivation år 1 och 2 här på högskolan) för jag tog mig dit. För trots att min uppgift inte var ett dugg löst, blev lärarn tvärtom glad över vad jag faktiskt hade gjort (testerna jag gjort) och erkände att han faktiskt inte ens själv kunde komma på någon vettig lösning.
Plötsligt kände jag mig bäst i klassen! I alla fall bästa tjejen (det finns nämligen inga fler).
Jag hade en sådan ångest att jag hade fruktansvärt ont i magen till och med, och var på väg att vända när jag var utanför skolan (och hela vägen innan dess).
Tur för mig att jag har arbetat fram lite ruter i mig (jämför med min motivation år 1 och 2 här på högskolan) för jag tog mig dit. För trots att min uppgift inte var ett dugg löst, blev lärarn tvärtom glad över vad jag faktiskt hade gjort (testerna jag gjort) och erkände att han faktiskt inte ens själv kunde komma på någon vettig lösning.
Plötsligt kände jag mig bäst i klassen! I alla fall bästa tjejen (det finns nämligen inga fler).
Kommentarer
Trackback