Läxa upp vem sa du?
I onsdags var det garden party. I fredags var det welcome dinner för utisar & faddrar. Och i onsdags återsåg jag några av de utisar jag råkade på under fredagen. Jag tyckte det var skojigt.
Det tyckte Günther* också. Han blev så till sig att han var tvungen att fråga mig hur det gick för mig att lära min pojkvän tyska. Eeh, va? tänkte jag och bad honom upprepa, vilket han också gjorde. Jag svarade lite förvirrat något i stil med "Va, nej jag har ju ingen pojkvän" och tänkte att nu måste han ha blandat ihop mig med någon annan han pratat med.
Och hädanefter ska jag aldrig mer berätta för en utis att jag är pojkvänslös (live and learn!), för plötsligt tröck han upp sitt fejs rakt i mitt. Tur att jag var snabb och inte var råpackad. Jag hann nämligen manövrera undan helt oskadd, och utan att något egentligen hände.
Tyvärr var jag ju inte allt för smart. Günther var nämligen ganska påstridig, och för att få honom att sluta försöka hångla upp mig var jag ju tvungen att leverera något illa kvickt. Och jag ville ju inte vara otrevlig. Så jag skyllde på "nollefriden" (faddrar & stab får inte ragga på nollor/nya studenter). Smart, Frida. SMAAAAAAART!
Så när nollningen är över kommer han hoppa på mig igen.
Måste komma på något fyndigt att skylla på tills dess. Munherpes kanske?
(Kunde jag inte bara sagt rakt av att jag var ointresserad?!?!?!)
* Günther heter egentligen något helt annat.
Det tyckte Günther* också. Han blev så till sig att han var tvungen att fråga mig hur det gick för mig att lära min pojkvän tyska. Eeh, va? tänkte jag och bad honom upprepa, vilket han också gjorde. Jag svarade lite förvirrat något i stil med "Va, nej jag har ju ingen pojkvän" och tänkte att nu måste han ha blandat ihop mig med någon annan han pratat med.
Och hädanefter ska jag aldrig mer berätta för en utis att jag är pojkvänslös (live and learn!), för plötsligt tröck han upp sitt fejs rakt i mitt. Tur att jag var snabb och inte var råpackad. Jag hann nämligen manövrera undan helt oskadd, och utan att något egentligen hände.
Tyvärr var jag ju inte allt för smart. Günther var nämligen ganska påstridig, och för att få honom att sluta försöka hångla upp mig var jag ju tvungen att leverera något illa kvickt. Och jag ville ju inte vara otrevlig. Så jag skyllde på "nollefriden" (faddrar & stab får inte ragga på nollor/nya studenter). Smart, Frida. SMAAAAAAART!
Så när nollningen är över kommer han hoppa på mig igen.
Måste komma på något fyndigt att skylla på tills dess. Munherpes kanske?
(Kunde jag inte bara sagt rakt av att jag var ointresserad?!?!?!)
* Günther heter egentligen något helt annat.
Kommentarer
Trackback