Trauman sätter sina spår

Tänkte på det igår, och kom fram till att det var en SJUKT obehaglig upplevelse. Och även om det kommer att bli bra, och jag kommer kunna använda båda händer & alla tio fingrar som att inget hänt, så kan jag inte komma ifrån att tänka på hur konstigt det var. Att helt plötsligt se det ligga där. Tur det inte hände på en veckodag med föreläsningar dagen efter. Alla hade trott att jag hade hundra frågor. Minst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback